Fastighetsskatt ska rädda krisländer | Världen | SvD

Den här nyheten är inte så jätteintressant för sin rubrik, att de styrande på alla de sätt försöker få tag på pengar från alla möjliga håll av medborgarna för att rädda ett sjunkande banksystem, är numer övertydligt.

Förslag som detta är då självklart att vänta. Och återigen är det en väldigt bred kam som används. Alla som har hus är självklart inte rika, utan kanske har lagt alla sparpengar på sitt boende i hela sitt liv istället för att slösa bort det på annat.

Men precis som i Cypern, då det var “ryska oligarker”, så försöker man denna gång få det att framstå som att enbart “rika villaägare” i Sydeuropa kommer drabbas.

Men det är den första meningen i denna nyhet som är mest intressant:

“Det var fel att beskatta bankkonton vid räddningen av Cypern eftersom det går att flytta pengar från konton.

Nähä? Detta kan de ju inte ha kommit på nu, då vore de ju helt enormt osmarta. Men då dessa tyska herrar som kommit på detta kallas för “de fem vise männen”, så måste vi ju tro dem, trots att epitet kanske då verkar lite väl positivt tilltaget.

Skämt åsido. Självklart var Cypern ett test, för att se hur gemene man reagerade. Tydligen blev utflödet av kontanter nog lite väl stort ur systemet, därför försöker man nu lugna alla att det inte kommer hända igen.

Fastighetsskatt ska rädda krisländer | Världen | SvD.

19 thoughts on “Fastighetsskatt ska rädda krisländer | Världen | SvD

  1. Perry sa:

    Jaha, ta tillbaks den där fastighetsskatten som man avskaffade, vilket i sin tur drev upp huspriserna och därmed skuldsättningen. Bra sätt att krascha skuldbubblan.
    Hur man vänder sig har man arschlet bak.

  2. ove sa:

    Slopat avdragsrätt räcker långt för Sverige.
    Staten får in mer pengar och det är dom rikaste som betalar för dom fattiga har inte ens lån till en villa.
    Personer som har det lite bättre ställt kan ha ett litet lån till en villa utanför attraktiva områden och lånet är litet för huset var billigt, den rika direktören har mångmiljonlån för villan i skärgården och han kan faktiskt betala själv för sina lån.

    Ränteavdraget för ett villalån på 200tusen är försumbart om man jämför med 5 miljoner i lån.
    Ränteavdraget är uppfunnit av dom rika för att berika sig själva för det är främst dom som får stora pengar tillbaka.

    Dom fattiga skulle vara vinnarna på ett slopat ränteavdrag.
    Dom rika får betala sina lån själva.

  3. Jan Örsell sa:

    Ove! Självklart har du rätt där. Varför ska de som inte lånar betala full skatt medan de medan de med stora skulder och räntor ska få lägre skatt. Det finns så mycket kontraproduktiva regler i samhället som bara medför en massa orättvisor och byråkrati som gör det närmast omöjligt att hålla koll på de som fuskar eller skatteplanerar. Det gäller att ha så få, enkla och klara regler och lagar som möjligt.

  4. intressantanyheter sa:

    Bara så att det inte blir något missförstånd:

    Håller med er båda två om att ränteavdraget är ett påhitt för de allra rikaste. Det finns också p.g.a en sak till:

    Att hålla liv i det skuldbaserade valutasystemet

    Utan lån stannar systemet omgående, därför finns idiotsaker som ränteavdrag på lån.

  5. Jan Örsell sa:

    IN! Precis. Jag vet inte om du orkat läsa det sista jag skrivit under “Nyheten” 3/4 och i så fall håller med mej i min analys eller inte. Jag skriver där att jag inte tror på “The Chicago Plan” längre (såsom jag förstått det) och absolut inte ruttnande valuta utan har andra lösningar liknande de jag hade från början men mer utvecklade där jag föreslår en fast penningmängd i kombination med gemensamt statligt ägande vilket i praktiken också är ett skuldfritt valutasystem. Med en fast penningmängd kan man ju inte som nu skapa nya pengar genom lån utan för att låna måste någon först ha sparat ihop något att låna ut (framförallt då staten och statliga banker och företag).

    Fler börjar väl inse nu att det nuvarande systemet inte håller och man försöker då att hitta nya lösningar som ska kunna rädda det kapitalistiska systemet med privat ägande. Det måste till större förändringar. Det räcker inte tror jag. Vi måste förändra systemet i grunden och därmed drivkrafterna i samhället från kortsiktiga rent egoistiska till mer långsiktiga gemensamma mål. Det är ett systemfel som inte alla men många utnyttjar (så gott de kan) för att tjäna pengar på andra och på kommande generationers bekostnad (ofta utan att förstå eller kunna göra så mycket åt det heller).

  6. intressantanyheter sa:

    Har läst och kommer försöka svara utförligt någon gång. Kortfattat kan jag säga att jag också trodde på fast penningmängd när jag började förstå nuvarande system. Jag ansåg att det var det självklara valet en längre tid faktiskt. Jag tror dock inte på det längre efter att ha läst på ordentligt om fast penningmängd och hur det fungerat genom historien.

    Deflation verkar tyvärr inte fungera på det sätt som du, och jag, skulle önska. Det har genom historien visat sig leda till hamstring och att de rika har styrt marknaden ,ibland ännu mer än under nuvarande system. Jag håller med dig om att det i teorin borde fungera bra, det borde kännas bra att pengarna blir mer “värda” och att “siffrorna” inte spelar någon roll. Fast oftast har det blivit brist på varor och fabriker stänger ner eftersom de inte får tillbaka det de investerar i “siffror” räknat.

    Hände exempelvis på 30-talet såväl i Sverige som i USA. Har en text ur en bok som jag ska försöka kopiera in, ska kolla rättighetsregler först, som jämför fast penningmängd med en lite flexibel penningmängd. Hoppas att den kan ge dig mer förståelse i så fall.

    Dina tankar är det inget fel på alls enligt mig, men det verkar som sagt var inte som att fast penningmängd fungerar som man vill…såvida det inte går att kombinera det på något nytt sätt i ett nytt system som inte jag riktigt förstår än.

    Men det var genom “fast penningmängdsfunderingar” som jag slutligen kom till idén om ruttnande valuta, och som jag fortfarande tror mer på. Men då du inte vill läsa den bästa boken om det som jag tipsar om, dvs “pengar utan ränta och inflation” som är skriven av en person som ägnat över 30 år av sitt liv för att finna ett bra penningsystem, så får vi väl stanna diskussionen tills vidare. Vi tycker olika helt enkelt, och jag kan inte sammanfatta systemet så mycket mindre än vad som görs i den korta och bra förklarande bok. Men vi är överens om statlig valuta fortfarande, antar jag i alla fall, och det är viktigaste.

  7. Jan Örsell sa:

    IN! Du och andra får naturligtvis tro vad ni vill. Särskilt om ni gör det på goda grunder. Jag kan ju ha fattat något fel trots allt. Jag vill ändå ge en till kommentar och då börja med det du skriver i det tredje stycket. Du skriver “såvida det inte går att kombinera det på något nytt sätt i ett nytt system som jag inte riktigt förstår än.”.

    Du kanske behöver tid att tänka igenom det jag skrivit och/eller läsa det igen för det är ju just kombinationen med det gemensamma ägandet som är lösningen enligt mej. På det sättet finns det ju inga rika privat personer utan allt kapital (ej en sparad månadslön eller två utan större summor) ägs gemensamt och de små summor som privatpersoner skulle kunna spara ihop under en livstid av sin lön ärvs av staten och återgår till gemensam egendom. Det förhindrar ju hamstring privat på längre sikt och det är ju heller inte frågan om någon stor deflation utan handlar om några få % årligen till följd av ökad produktion i så fall.

    Kunskap och att höra vad andra tänker och tycker är aldrig fel men det kräver tid och måste alltid ställas mot annan kunskap och vad andra tänker och tycker. Jag kanske får tid till att läsa boken av Margit Kennedy någon gång (särskilt om den inte är så lång) och det kan ju få mej att ändra åsikt även om jag nu har svårt att förstå nu hur det skulle kunna fungera med en ruttnande valuta och ett fortsatt kapitalistiskt system med privat ägande.

    Det du hänvisade till förut som Lincoln hade skrivit gav ju absolut inga bra och hållbara argument för ett sådant system annat än möjligtvis den korta filmsekvensen. Om man kan lita på den så verkar det ju ha fungerat där men det var vid ett tillfälle, på en plats, under en begränsad tid och under (som jag förstår det) väldigt speciella förhållanden. Det betyder ju inte att det skulle fungera i stor skala, överallt, under längre tid och andra förhållanden. Det experimentet övergavs ju sedan och det kan ju bero på en konspiration men även på andra orsaker. För att avgöra hur bra det fungerade och varför det lades ner behövs mycket mer fakta än en kort filmsekvens.

    Det är faktiskt genom att försöka ta in alla aspekter, åsikter, fakta och sammanställa de till en fungerande helhet som jag kommit fram till de slutsatserna jag gjort men jag är inte mer än människa och kan inte förstå allt in i minsta detalj och kan naturligtvis ha tänkt fel någonstans. Det viktiga måste ju ändå vara att försöka att hitta bra lösningar genom att ha ett öppet sinne och ta in olika synpunkter och tankar utan en massa fördomar. Då borde det gå att komma fram till bra lösningar tillsammans.

  8. Intressant tanke, Ove! Faktum är att den löser ett dilemma i min tankevärld. Istället för skuldavskrivningar (jubelår i bibliska texter) när fördelningen av kapital blir ohanterlig och som kommer att bli nödvändig inom kort i föreliggande system, så disponerar en människa det kapital som hen lyckas dra ihop under en livstid, för att sedan “förlora” det när hen ändå inte längre behöver det. Ett problem för mig med gemensamt ägande, t ex genom löntagarfoner är just detta – att kreatörer och entreprenörer förlorar kontrollen över sin idé under den kontinuerliga utvecklingsprocessen. Ett fritt företagande är absolut nödvändigt – med de enda restriktionerna att verksamheten måste vara human och resursmedveten och inget hindrar ju detta under livstiden. Monopolspelet begränsas i tid, men inte idémässigt skulle man kanske kunna säga.

    Min idétext Autentopia om ett autentiskt värlssystem fokuserar mera på det inhumana förtrycket där enfaldig makt styr över enskilda människors rätt att överleva, men har kommit att inse hur sammaflätat detta problem är med penningsystemet – mycket tack vare Lincoln och IN. I kölvattnet av den pågående kollapsen kommer en kraftigt eskalerande arbetslöshet även för tjänstmännen att tvinga fram en medborgarlön, och i EU-komplexets fall även direkt demokrati när nu förtroendet för det politiska systemet på alla nivåer far i golvet.

  9. Oj, ursäkta! Riktade min kommentar fel – “Intressant tanke, Jan” ska det förstås vara!

  10. Jan Örsell sa:

    Carina Agrell! Roligt att någon håller med och tycker som jag i åtminstone någon fråga även om vi kanske inte är överens om allt. Någon hundraprocentig uppslutning kring ett helt system av olika lösningar som jag föreslår kommer aldrig att ske men det räcker ju med att över hälften i demokratisk ordning sluter upp bakom varje idé och det måste inte heller alltid vara samma personer som röstar för de olika delarna. Det systemet med statlig arvsrätt är också en viktig del i en socialistiskt samhällsmodell och ger alla liknande möjligheter vilket gynnar sammanhållning och entreprenörskap.

    Nu måste jag säga att jag inte är någon expert på löntagarfonder och hur det fungerar eller är tänkt att fungera men är själv skeptisk till det då jag befarar att det bara blir ett utslätat minoritetsägande. Däremot (om jag förstår dej rätt) så menar du att man ska kunna starta privata företag och det håller jag inte med om.

    Det är klart att vi behöver entreprenörer med idéer som startar nya företag men varför måste detta alltid innebära ett privat ägande? Varför kan inte driftiga personer starta nya statliga företag som anställda företagsledare. Då slipper de ta egna risker och har samma rättigheter som andra anställda och en stadig bra inkomst. Om de sköter sitt jobb bra så finns det ju ingen anledning till att de som du säger skulle “förlora kontrollen över sin idé under den kontinuerliga utvecklingsprocessen”. Det ligger ju i statens och allas intresse att nya företag skapas och att de sköts på bästa sätt av kunniga experter på sitt område. Staten kan och ska inte lägga sig i den dagliga driften utan ska bara ge övergripande ägardirektiv, stifta lagar och hjälpa till med utlåning av kapital till företag med bra affärsidéer.

    Visst skulle man kunna ha ett system där de som skapar nya företag gör detta privat och staten sedan ärver företaget och fortsätter driva det men jag förstår inte det briljanta med den idén. Varför kan man inte lika gärna redan från början ha ett statligt ägande? Då slipper man risken att företagaren bara ser till sin egen kortsiktiga vinst och kan hålla klass och löneskillnader på en rimlig nivå jämfört med övriga i samhället. Det är inte bara en dans på rosenblad att driva eget företag och det finns också andra drivkrafter bakom att skapa nya företag än rent privatekonomiska.

    Medborgarlön som en grundtrygghet håller jag med om för att det ger mindre byråkrati och pengarna kan därmed används mera effektivt. En viss löneskillnad måste däremot finnas i samhället även om man ska försöka att hålla dessa inom rimliga gränser vilket de indexreglerade chefslönerna som jag föreslår ger. Direktdemokrati är jag skeptisk till av många olika orsaker. Det är sant att förtroendet för det politiska systemet är dåligt men det kan vända om folk börjar förstå att det inte i första hand är något fel på den politiska demokratin utan att det handlar om bristen på ekonomisk demokrati där det privata kapitalet har allt för stor makt i samhället. När folk börjar fatta detta att det har betydelse vad de röstar på och att de engagerar sig politiskt för begränsningar för det privata kapitalet så kan trenden vända och förtroendet för det politiska systemet återvända.

    Lite roligt också att inte bara jag tar fel på vem som sagt vad utan andra också kan göra samma misstag.

  11. I princip har du rätt – kreativitet och entreprenörsskap kan uppstå och frodas även i statliga/kommunala verksamheter, och eldsjälarna drivs oftast inte av privatekonomiska intressen utan av att se sin vision förverkligad. Däremot finns det ett uppenbart problem med att inte kunna kontrollera det kapital som idén genererar eftersom man som drivkraft i ett kollektiv blir ansvarig inför staten, medan man i privat regi bara ansvarar för sig själv – åtminstone till en början. Jag tror att mycket handlar om de långa (eller åtminstone längre)kontra de obefintliga beslutsvägarna. Den fulla friheten att besluta i utvecklingsprocessen och att få skylla sig själv om idén inte håller är väsentlig för entreprenören. Att vara avlönad av staten skulle snarare hämma än hjälpa i en intensiv utvecklingsfas (jämför med revolution), medan det företag som är stabilt efter en livstid säkert mycket väl kan hanteras mer förvaltande (jämför med evolution).

    Det väsentliga är – och detta är en av huvudteorierna i idétexten om Autentopia – att alla människor får utvecklas enligt sin individuationsprocess (CG Jung) och till syvende och sist så hamnar därmed frågan om privat kontra statligt ägande för min personliga del bland ickefrågorna. Valet måste grunda sig på varje människas individuella preferenser.

    Idén om att lämna över sitt livsverk till det allmänna tycker jag däremot skulle kunna vara framkomlig. Medborgarlönen innebär ju en grundtrygghet utan krav på motprestation, och därmed behöver ingen för sin basala överlevnads skull ackumulera kapital för den sakens skull – vare sig för eget vidkommande eller för kommande generationers. En liten men värdig medborgarlön t ex motsvarande studiemedlen skulle dessutom frisläppa kreativitet och entreprenöriella idéer som idag ligger latenta. Det är trots allt inte alla som klarar att utveckla idéer samtidigt som man lönearbetar – särskilt om detta lönearbete tär på energin men är nödvändigt för att upprätthålla den materiella standard som man vant sig vid och vars nivå påverkar familj och sociala relationer.

    När det gäller representativ kontra direkt demokrati, så grundar jag även denna fråga på individuationsprocessens effekter. En människa kan inte samlas kring en uppsättning idéer som sammanställts till ett parti – särskilt som alla drar sig mot mitten eftersom det blivit ett självändamål att vinna valen istället för att driva ideologiska idéer. Därför anser jag att medborgarna bör rösta kontinuerligt i sakfrågor via ett direktdemokratiskt system som ju den digitala tekniken möjliggör.

  12. Nod sa:

    Jan,

    Att man kan se fördelar med nuvarande politiska system mot direkt demokrati övergår mitt förstånd eftersom man med direktdemokrati fortfarande kan ha politiska partier som man kontinuerligt kan välja att rösta med istället för på. Att alla kan rösta direkt i viktiga frågor är om något att aktivt engagera sig politiskt. Direktdemokrati är enbart en utveckling samt enorm förbättring av det nuvarande politiska systemet.

    Mer info om direktdemokrati finns här:
    https://aktivdemokrati.se/dd/

    Det största problemet med alla dina lösningar Jan är att du föreslår extrema förändringar för samhället där en minoritet (50% majoritet*80% valdeltagande=40% reell majoritet) samt ännu färre vanliga människor som direkt påverka de politiska partierna ska införa de förändringar du föreslår. För mig blir slutsatsen för genomförande av dina förslag en revolution som ofta blir styrd av de som redan har makt eller alternativt en rent teknokratisk styre av samhället (vilket troligtvis också skulle vara en revolution för de som redan har makt som hände tillfälligt i Italien). Detta är oaccepabelt för mig.

    Nyttiga och praktiskt genomförbara samhällsförändringar bör vara kontinuerliga istället för samhällsomstörtande och bygga på det bra som redan finns. Direktdemokrati bör vara navet för denna kontinuerliga samhällsutveckling. Direktdemokrati tycker jag kan ses som huvudinfrastrukturen för att uppnå en kontinuerlig samhällsutveckling.

    PS. Jag ska undvika att kommentera dig i fortsättningen Jan eftersom jag tycker att du är ett otrevligt forumtroll.

    Ett tecken på din arrogans mot andra människor och din hybris Jan syns i det du skrev i en tidigare kommentar här https://intressantanyheter.blog.se/sammanfattning-cypern/#comments

    “Det här idéerna kommer säkert inte att tas väl emot men det är sanningen [Jans förslag (min anm.)] och vill ni av någon anledning inte se det är det bara att beklaga. Det är synd att utvecklingen av vårt samhälle i så fall hindras av egoistiska skäl eller av att folk inte kan tänka om, tänka nytt och tänka rätt. “

  13. Jan Örsell sa:

    Carina Agrell! Tack för dina bra synpunkter. Det är just sådana respektfulla diskussioner (utan fördomar) utifrån logiskt tänkande och fakta som behövs för att hitta bra lösningar. Låt oss föreställa oss att du har rätt där just vad det gäller starten av nya företag. De nya företagen kommer ju ändå att utgöra en minoritet av alla företag. Den mest intressanta med den tanken som jag tycker är att införandet av en sådan statlig arvsrätt kan vara ett sätt att lugnt och stilla införa ett socialistiskt samhälle utan uppslitande revolutioner eller stora individuella omställningar mitt i livet. Det tar lite längre tid men då hinner man också med att justera eventuella misstag och sakta vänja sig vid ett nytt samhällssystem. Nackdelen är att det innebär så att säga två system samtidigt och därmed kräver mer byråkrati, regler och lagar. Problemet är också hur dessa lagar ska se ut och hur man ska undvika att det privata kapitalet inte ges bort till släkten innan personen dör och staten ärver. Har man gett bort allt innan så finns ju inget för staten att ärva utan det privata kapitalet “ärvs” lik förbannat av deras släktingar och det kapitalistiska systemet fortsätter. Det är sådana frågor som gör mej skeptisk till att det fungerar med en långsam infasning till ett nytt socialistiskt system och att tillåta några former av privata företag. Jag tror därför att det trots allt är nödvändigt och fullt möjligt att genomföra en total omställning relativt snabbt och införa i princip fullt gemensamt statligt ägande om bara folk förstår vikten av att göra dessa förändringar i samhället.

    Däremot kan jag inte fatta hur ägande frågan kan vara en ickefråga då det påverkar drivkrafterna så fundamentalt i samhället och en alltför stor personlig frihet för vissa alltid kommer på bekostnad av andras frihet. Med ett privat kapital kommer också en privat ekonomisk makt som inte andra har och som till slut även utmanar den demokratiska politiska makten i samhället om den för växa sig för stark vilket vi ser idag.

    Jag säger inte att den politiska demokratin är perfekt idag. Den kan kanske förbättras och någon form av direktdemokrati är inte uteslutet men det beror på hur det utformas. Någon perfekt lösning finns inte och det har först som sist med medborgarnas själva att göra. Demokrati kräver tankeförmåga, kunskap och politiskt engagemang hos folket oavsett vilken modell man har. Med sådan kunskap och engagemang hos fler skulle det politiska landskapet se annorlunda ut idag och alla partier skulle inte trängas ihop i en mittenfåra. Dessutom får man inte missa den likriktning politiskt som kommer av att det privata kapitalet utövar sin ekonomiska makt i samhället för att sätta press på politiken att fatta beslut som gynnar deras personliga vinstintressen. Vi har så att säga det samhälle vi förtjänar. Politisk demokrati ger folket makt att forma vår värld och vår framtid men det kommer inte av sig självt utan bara genom ett politiskt engagemang och först som sist handlar allt om de klassiska höger/vänster politiska samhällsidealen där det kapitalistiska systemet har spelat ut sin roll och fungerar inte längre som samhällsmodell i vår moderna värld.

  14. Hej igen Jan! Jag håller inte med dig där – snarare anser jag att höger/vänster också är en ickefråga. Ingetdera kan tillhandahålla den frihet, den jämlikhet och det broderskap som vi förtjänar i egenskap av människor. Istället krävs en mental förändring och där tror jag Marcuse var på rätt spår när han såg en förändring grundad på människans psykologiska fundament som enda möjligheten (även om han var marxist). Det är här Carl Gustav Jung kommer in i bilden för min del. Jung presenterade en mängd teorier där som sagt individuationsprocessen är en. En annan – som också är bärande i min idétext om Autentopia är Coniunctio – motsatsernas förening, d v s att mer frihet leder till större ansvar, djupare inåtvändhet till större socialt engagemang, mer individualitet (dagens individualism är förstås en avart genererad ur en kollektivistisk kamp om den materiella kakan) desto större kollektivt engagemang, ju mer man planerar desto friare blir man att improvisera osv. När vi nu nått alla tänkbara peakar, och exponentiell tillväxt därmed är historia, när penningssystemet havererar och fractional reserve banking likaledes har gjort sitt, så kommer vi att anpassa oss och uppskatta den frihet detta kan innebära istället för den konsumtion vi inte längre kommer att kunna upprätthålla. Den materiella kakan blir automatiskt ointressant – vilket den redan är för en växande idéburen del av mänskligheten. Men det är just detta som varit trixet i omfördelningsmekanismerna, d v s att få folk att tro att de blir lyckligare av att sträva efter materiell jämlikhet när man egentligen bara har basala behov och friheten att utveckla sina kreativa idéer – entreprenöriella, konstnärlig eller andra. Materialism övergår därför i nästa paradigm till idealism, “maskinism” övergår till humanism, fragmentering till holism, ideologier till sakfrågor, representativ demokrati till direkt dito, konsumism till kreativitet, jobblinjepiskan till frihetslöften osv.

    Eftersom du har socialism som mål – vilket är så långt ifrån mina egna föreställningar man kan komma – även om den korporativism som världen förgiftats av idag enligt min mening inte är bättre, så rör vi oss i helt skilda tankevärldar. Jag tror att ett humaninvesterande förhållningssätt via en liten men rimlig medborgarlön, på sikt kan bygga upp ett samhälle med privata entreprenörer och kreatörer som frivilligt – som ett bidrag till det allmännas bästa – skänker bort sina livsverk till en stat med en medborgarlönskassa eftersom det upprätthåller det humaninvesterande systemet genom att kommande generationer – egna blivande ättlingar och alla andra – kan överleva och få utvecklas till de människor de har potential att bli. På så sätt ÖKAR möjligheten att påverka fortlevnad och blomsting. Det finns inga som helst skäl att tvinga människor att i kollektivets namn ge bort något som jag anser att de måste ha rätten att kontrollera, men i Autentopia gör man det av anförda skäl frivilligt. Ju mer individualitet, desto större kollektivt engagemang som sagt…:-)

  15. Jan Örsell sa:

    Nod! Du måste inte kommentera mina inlägg utan det är valfritt. Sedan vad du tycker om mej är fullständigt ointressant. Jag är inte här för att skapa vänner utan för att föra diskussioner om lösningar på de problem som vi har i världen utifrån fakta och logiskt tänkande. Det jag sedan skrev som du hänvisade till var en avslutning på en förklaring till hur världen fungerar och om det var något fel på den analysen så kan ju du eller någon annan förklara hur det verkligen fungerar då i stället för att påstå att jag har hybris när jag påstår något som är sanning.

    Det är så typiskt omoget och vanligt att folk på nätet gör sådana personangrepp när de har förlorat en debatt genom att de inte har tänkt till ordentligt. Ingen dör av att erkänna att man har haft fel men den som verkligen har hybris kan (till skillnad från mej) aldrig erkänna det.

    Sedan att vissa i en demokrati väljer att inte rösta är ju upp till var och en och det problemet blir ju i sammanhanget gigantiskt mycket större med direktdemokrati till skillnad mot dagens system. Att så kategoriskt hävda att direktdemokrati är det bästa systemet är för enkelt. Det beror på hur det i så fall utformas.

    Hybris (eller storhetsvansinne) handlar inte om att påstå sig ha rätt när man är helt säker på att något är sanning utan om helt andra saker. Forumtroll kännetecknas av verklig hybris och att de utger sig för att förstå allt men i själva verket inte förstår så särskilt mycket om någonting.

  16. Jan Örsell sa:

    Carina Agrell! Tydligen så ser vi så olika på saker att det är meningslöst att fortsätta diskussionen. Jag anser att ditt resonemang är rent humbug, naivt önsketänkande och bortseende av fakta. Det är min personliga åsikt och det kan naturligtvis vara så att du har rätt och jag har fel även om jag anser mig ha tämligen säkra bevis för att det inte fungerar som du säger.

  17. Slutkommentar till Jan: Vi befinner oss i ett paradigmskifte (Kuhn, 1962), och Kuhn själv använde en metafor för att beskriva hur han tänkte när han formulerade teorin: Pusslet!

    Vi har en mängd pusselbitar att hantera vid varje given tidpunkt, de kan förstås vara både vetenskapliga, politiska eller något annat. Tillsammans ger de en helhetsbild, och så länge inga bitar vägrar passa in i pusslet så har vi en normalvetenskap, enligt Kuhn. En eller annan udda pusselbit, en anomalie enligt Kuhns terminologi utgör inget större problem – antingen kan de läggas på hyllan tills en mer kompetent pusslare får dem att passa, eller kan man anta att de hamnat fel och egentligen passar in i en annan disciplin även om man ännu inte förstått vilken. Men när anomalierna blir för många så går det inte längre att hänvisa till att pusselbitarna hamnat fel – man måste istället ifrågasätta den paradigmatiska ramen, pusslets helhetsbild. Det är där vi står idag.

    Om vi leker med tanken att du och jag skulle ställa upp i en tvekamp genom en omröstning på nätet, så tror jag att du skulle vinna eftersom ditt resonemang fortfarande är mer begripligt än mitt inom det rådande paradigmet – eftersom det har en materiell grund. Autentopia är ett filosofiskt system som är utvecklat utifrån den paradigmatiska ram som jag ser komma och handlingen utspelar sig 2061, och jag får allt mer indirekt stöd via en strid ström av olika publikationer. För min personliga del är inte ett autentiskt världssystem som Autentopia en utopi – det är en logisk konsekvens av att det föreliggande systemet kollapsar – däribland ideologierna.

    Om jag har rätt eller fel spelar ingen roll eftersom Autentopia är en idétext som kan inspirera inför de val vi måste göra i detta nu. Jag har ingen personlig vilja, inget politiskt mål med texten, bortsett ifrån att genom idésystemet inspirera till en förändring som befriar människor från förtryck i alla former.

  18. Jan Örsell sa:

    Carina Agrell! Ska man säga något mer så skulle det i så fall vara att ge en annan metafor som passar min världsbild och som kanske kan få dej och andra att förstå lite bättre hur jag tänker. I stället för ett pussel där där alla bitar passar in någonstans eller kanske ändå inte (oklart vilket) ser jag utvecklingen mer som ett träd vilket jag tycker passar bättre med verkligheten som den ser ut.

    Stammen är vår historia (fakta). Kronan vår framtid. Vi står idag vid en förgrening där vi är tvungna att “välja” rätt väg eller gren och inte kan fortsätta på den kapitalistiska grenen av trädet som är död och där ingen framtid finns. Vi kan göra olika val men det medför olika resultat och för oss fram till olika platser i trädet (vårt framtida samhälle). Idag har vi inget egentligt val att göra om vi vill ha en framtid. Väljer vi den döda grenen kapitalism så leder den bara till elände och död. I bästa fall en återvändsgränd men väljer vi den vägen och inte vänder om i tid så finns inte ens den möjligheten längre kvar. Vi ställs hela tiden inför olika vägval (förgreningar) som för oss fram till olika delar av trädet och även in i den döda delen av trädet igen. Metaforer kan vara bra för att förstå om de bygger på fakta och verkligheten vilket jag tycker min metafor gör mycket bättre än pussel metaforen. Fler än jag har uttryckt det som att vi idag står inför ett ödesval där mänsklighetens framtid står på spel.

  19. De grenar på trädet som tillhör nästa paradigm har precis börjat växa ut och vissa av oss har noterat att det händer, medan andra inte har det. Men egentligen är det en bättre metafor att betrakta hela trädet som dött, och att ett helt nytt måste i jorden med gemensamma krafter utan hierarkier…

Kommentering stängd.