Så skapas ”pengar”

Roten till problemet

En sak som ofta inte diskuteras när finanskriserna avlöser varandra är det mest grundläggande av allt i dagens ekonomi, nämligen vårt penningsystem. Hur kommer det sig att man inte diskuterar hur vårt system är uppbyggt från grunden när det verkar vara mycket viktigt när man väl har börjat undersöka det?

Penningsystemet är egentligen inte så svårt, men det och finansiell ekonomi framställs ofta i media som något mycket krångligt. Det används gärna svåra och ibland helt obegripliga ord, ett exempel är det nästan löjligt skrattretande ordet ”kvantitativa lättnader”, som helt enkelt betyder att man trycker pengar och ger ut till banker som behöver dem. Varför använder man inte de orden istället, det blir ju mycket enklare för gemene man att förstå då.

Vad händer när du sätter in pengar på kontot?

Det bästa är nog att börja med vad som händer när du sätter in dina pengar på banken. I samma stund som du sätter in t.ex en hundralapp i form av en sedel på ditt konto blir denna hundralapp bankens skuld till dig. Det är inte svenska kr längre, utan det är bankens skuld till dig. Banken för också över dem till Riksbanken för att ha dem som reserv där. Genom att ha dem som reserv där så kan de skapa ännu mer pengar, vilket visas nedan.

Banken har mycket liten del av insatta pengar kvar jämfört med andel lån de har ställt ut. Den lilla del av de pengar du satte in, s.k ”skulder på pengar” de har som reserv räcker bara till några få procent av de innestående skulderna de har till människor som har satt in sina pengar där.  Dessa ”skuldpengar” är dock direkt ombytbara till svenska kr, detta är något som centralbanksväsendet och deras huvudorganisation Bank for International Settlements har bestämt, så att de ska gå att använda vid betaltransaktioner med centralbanken som mellanhand. Problemet uppstår om alla vill ta ut sina pengar samtidigt, då kan inte ”skulderna på insatta pengar” omvandlas till riktiga pengar, dvs sedlar och mynt, och banken går i konkurs.

Olika ”pengar” i dagens samhälle

Det finns två former av ”ursprungspengar”, i formen av svenska kr i samhället, det ena är sedlar och mynt, det andra är centralbankens kontanter, i digital form, i Riksbankens betalningssystem RIX. (Det är högst troligt att den 100-lapp du satte in i exemplet ovan direkt fördes över i digitalform till Centralbankens RIX system för att användas som reserv vid utlåning av den bank du satte in 100-lappen hos). RIX är ett betalningssystem som används för alla transaktioner som görs banker emellan. Banker byter aldrig sina ”pengar”, eller ”skulder på pengar”, med varandra direkt.

Men det som de flesta använder som ”pengar” idag är det som står på deras bankkonton, det som ovan beskrivs som ”skulder på pengar”. Det är alltså det som du satt in och som banken har lovat att den ska betala tillbaka, dina pengar har blivit en skuld till dig. Dessa ”skulder på pengar” använder många för att betala räkningar genom internet eller dra ett bankkort som belastar bankkontot. Detta är inte pengar i benämningen svenska kr, de är respektive banks egna ”skulder på pengar”, men de är värda lika mycket som riktiga svenska kr. Swedbank har alltså ”Swedbankkronor” och Nordea har ”Nordeakronor”. (Dessa ”bankpengar” kan också skapas genom att någon tar ett lån, se nästa avsnitt)

Men de byter aldrig dessa ”bankpengar” sinsemellan, utan går alltid genom RIX och byter svenska kr från centralbanken med varandra. Varför de inte byter direkt är en bra fråga, kanske litar de inte på varandras påhittade pengar, hösten 2008 höll just detta pålitlighetsproblem nämligen på att stjälpa hela finansiella systemet. De går alltid genom RIX, som överför den lilla del riktiga centralbankspengar(ex. din insatta 100-lapp) som finns till den bank som behöver det. Om Bank A ska föra över 100 kr till Bank B och Bank B ska föra över 50 kr till Bank A så slutar det med att Riksbanken ”kvittar” dessa transaktioner och Bank A ger via RIX Bank B 50 kr vid dagens slut(om allt fungerar som det ska i det finansiella systemet). Här är en lista över de som ingår i detta system, sammanlagt är det 25 st som deltar, men det är endast de 4 storbankerna och Danske Bank, som är fullvärdiga medlemmar i systemet. De fristående sparbankerna får inte vara med till exempel, och måste gå genom någon av de andra.

Så skapas nya bankpengar, eller krediter som det ofta kallas

Det är alltså inte så att den 100-lapp du satte in lånas ut till någon annan, den används som reserv, och därför måste pengarna skapas på något annat sätt, eftersom penningmängden kan öka. Nedan kommer en enkel förklaring till hur skapandet av dessa ”bankpengar”, eller krediter som det kallas på ditt lånekontrakt, fungerar idag.

1: Någon vill låna för att exempelvis köpa ett hus, vi kallar denna någon för Karl.

2: Karl går till banken och frågar om ett lån på 1 miljon kronor

3: Banken tror att Karl kan betala räntan på lånet och att det hus han bygger kommer vara värt minst lika mycket som den utlånade summan

4: Bankens rådgivare beviljar lånet och knappar in summan på Karls konto. Det är detta som många har svårt att förstå, det enda banken gör är att knappa in summan och därigenom skapa krediten i form av en skuld som Karl ska betala ränta på. En miljon kronor har alltså skapats i samma stund som lånet skrevs på. Det är här som ovan beskrivna ”bankpengar” skapas. Men det krävs alltid en motpart, någon som är villig att ta på sig en skuld.

5: Det är alltså på ovanstående sätt nya ”pengar” skapas, de är inget annat än en påhittad skuld och om den betalas tillbaka försvinner ”bankpengarna” från systemet.

6: För att bokföringen ska stämma så används det nyligen skapade lånet som inlåning genom att sätta in det på kundens konto. Banken lånar alltså tillbaka den skuld man precis skapade, den blir en ”skuld till låntagaren” precis som 100-lappen du satt in blev i texten ovan, och behöver inte undersöka om den har tillräckligt med insättningar för att skapa lånet. (Se svar från riksbanken svar pdf 8.7.10, sidan två, stycket som börjar med ” I praktiken behöver emellertid inte banken vänta på en insättning…)

Enligt regelverk ska banken ha en viss reserv för att klara av eventuella problem med betalningen på räntan från långivare eller i fall många vill ta ut sedlar och mynt samtidigt. Många tror därför att banken först måste ha en reserv för att kunna utfärda ett lån, men detta stämmer tyvärr inte. I verkligheten skapas denna miljon på en gång, men reservkapitalet tillförs senare, ibland upp till ett år senare. Och om banken då inte har tillräckligt med insättningar för att klara kravet, så hjälper oftast centralbanken till genom att tillföra de reserver som krävs eller t.ex köpa upp dåliga bostadsobligationer som ställdes ut som säkerhet vid köpet av ex. ett hus. Men det är helt riktigt att tanken med reservkrav är att man inte ska kunna skapa obegränsat med ”bankpengar”.

Ovanstående är svårt att få in i huvudet då det låter för enkelt, men här kommer ett förklarande citat från Chicago Federal Reserves egen handbok ”Modern Money Mechanics” som visar varför detta stämmer:

Naturligtvis, så betalar bankerna inte ut lån från de pengar de mottar som insättningar. Om de gjorde det, skulle inga nya pengar skapas

Intressanta nyheter om penningsystemet och varför det är ohållbart

På denna sida kommer nyheter om penningsystemets historia och nödvändiga förändringar att visas upp.

Nedan är några axplock från  svensk media, allt beskrivs inte korrekt i dagens media men det finns journalister som vill att människor ska förstå att systemet är ohållbart i längden, vilket följande citat från Andreas Cervenka belyser tydligt:

”När en bank skapar och lånar ut 100 kr vill de ha tillbaka dem med räntan, säg 110 kr. Eftersom det enda sättet att skapa nya pengar, som exemplen ovan visat, är att ge ut nya lån betyder det att någon måste låna för att få ihop till denna ränta. Det saknas enligt detta sätt att se ständigt pengar i systemet, ungefär som ett pyramidspel. Det leder till att det med jämna mellanrum kollapsar när lånen ska betalas tillbaka”

Det man ofta hoppar över är att just reservkraven inte behövs från början, utan att man först skapar pengarna och sedan undersöker om man har reserver. Detta visar bl.a Professor Steve Keen bra, på följande sida.

Från SVD, alla av Andreas Cervenka: Från guld till skuld, Så skapas pengar, Den lätta konsten att göra pengar

Från DN: 5000 år av skuld

Från SR: Morgonpasset i P3 om vad pengar är

 

39 thoughts on “Så skapas ”pengar”

  1. Bullion sa:

    Hejsan. Jag kallar mig för Bullion och har själv med mycken möda och stort besvär satt mig in i snårskogen av detaljer i bank- och finanssystemet. Penningsystemet är komplext och det finns många svårbegripliga begrepp, ett av dom är QE – quantitative easing.

    Du skriver:

    ”Det används gärna svåra och ibland helt obegripliga ord, ett exempel är det nästan löjligt skrattretande ordet “kvantitativa lättnader”, som helt enkelt betyder att man trycker pengar och ger ut till banker som behöver dem. Varför använder man inte de orden istället, det blir ju mycket enklare för gemene man att förstå då.”

    Jag håller med om att QE som på svenska översätts till ”kvantitativa lättnader” är ett obegripligt uttryck men det betyder inte att ge bort pengar.

    Vad begreppet innebär är att en CB (centralbank) köper skuldtillgångar (värdepapper) som banken har investerat pengar i.
    T.ex är stats-obligationer eller bostads-obligationer skuldpapper som har dagliga noteringar och handlas som ett värdepapper. Vad CB gör är att befria banker från skuldpapper som dom kanske egentligen inte vill sitta på av flera anledningar. I tider av finansiell stress kan det vara få som bjuder och många som vill sälja och då faller priset. När priset på ett skuldpapper faller stiger räntan i andra ändan. När pressen blir riktigt stor uppstår brist på likviditet och tillgångarna går bort till vrakpris och blir i praktiken osäljbara för väldigt många investerare.

    Det här är som jag ser det bakgrunden till hela den globala finanskrisen; Det finns för liten volym likviditet i banksystemet i förhållande till det av bankkredit uppumpade värdet på alla tillgångar och skulder när marknaden blir stressad av någon anledning och stora panikartade utförsäljningar bryter ut.

    Centralbankens lösning på detta är att öka kvantiteten av likviditet rejält. Lätta på trycket s.a.s. Jag skulle vilja kalla det för att man påbörjat processen att monitarisera skulderna – alltså göra pengar av bankernas skuldfordringar.

    När bankerna får lättnad i form av ny likviditet från CB så får de mindre problem att betala tillbaka skulder till sina insättare och långivare och behöver inte sälja av tillgångar. Med detta så återvinner man marknadens förtroende för systemet och optimismen återvänder. Bankerna kan investera i nya tillgångar som t.ex utlåning till företag, köpa nya skuldpapper, m.m. och så är cirkusen igång igen.
    Åtminstone är detta vad penningpolitikerna hoppas på och det är inte helt riskfritt eftersom monitarisering av skuld i slutändan kan leda till att det blir dasspapper av allt.

    Om du uppskattar den här kommentaren så har jag några fler bidrag att komma med.

  2. intressantanyheter sa:

    Tack för din kommentar, ser gärna dessa förklaringar och fördjupningar just i kommentarsfälten. Förstod att den meningen skulle väcka uppseende bland de lite mer pålästa. Jag är helt med på din förklaring, men som du förstår skulle det bli krångligt att skriva allt det i ovanstående inlägg, då jag försöker förenkla samt ta upp frågan varför det ska vara så krångligt att förstå. Att jag valde just detta uttryck var för att man i artikeln jag hänvisar till försöker förenkla uttrycket. Nedan är urklipp från artikeln i SVD:

    ”Det för tillfället flitigt använda begreppet ”kvantitativa lättnader” kommer från engelskans ”Quantitative easing (QE)” och används ibland av centralbanker för att tillföra likviditet i det finansiella systemet.
    Många ser metoden som en sista utväg när alla andra sätt, exempelvis räntesänkningar, har misslyckats.
    Kvantitativa lättnader innebär att centralbanken köper värdepapper som statsobligationer.
    Syftet är att sänka räntan på långfristiga obligationer, och därmed påverka avkastningskravet och tillföra likviditet till det finansiella systemet.
    I praktiken innebär den här metoden att centralbanken ”trycker” nya pengar.”

    Jag förstår dock att du menar mitt ordval, ”ger ut till banker som behöver dem”, enligt mig är det en definitionsfråga. Du menar att bankerna ”befrias” från skuldpapper de egentligen inte vill äga av flera anledningar. Det beror ju oftast på att de inte får sålt det, vilket du också skriver.

    Jag driver ett företag och jämför nu med det för att förklara mitt synsätt på QE. Om jag har något som ej går att sälja i mitt företag, som jag behöver för min likviditet, då kommer ingen centralbank in och ”befriar” mig från det så att jag ska kunna betala mina räkningar. Jag kommer gå i konkurs pga att jag har för dålig likviditet, dvs jag har inga pengar att driva min verksamhet med.

    I bankernas fall betalar CB för något som ingen annan vill enbart för att hålla det finansiella systemet igång, då menar jag att de ger bort pengar. Om ingen annan vill ha det är ju värdet inte särskilt högt. Jag hoppas du förstår mitt synsätt, för jag har full respekt för ditt synsätt. Enligt ditt synsätt skulle jag kanske kunna skriva ungefär ”byter pengarna mot obligationer som bankerna inte vill ha för att de ska få mer pengar att röra sig med”(?)

    Att likviditeten är problemet håller jag med om, det är därför jag försöker beskriva ett system med 100% täckning här på bloggen.

  3. Bullion sa:

    Okey nästa kommentar jag vill göra är rörande RIX. Du skriver att bankerna aldrig byter ”dessa “bankpengar” sinsemellan, utan går alltid genom RIX och byter svenska kr från centralbanken med varandra. Varför de inte byter direkt är en bra fråga, kanske litar de inte på varandras påhittade pengar”

    Svaret är att de ”påhittade pengarna” är bankskulder till sina insättare. Om en bankskuld ska övertas av en annan bank måste en motsvarande överföring av bankens tillgångar också äga rum.

    Alltså du vet ju att om en insättare sätter in en 100-lapp så bokför banken denna 100-lapp som en skuld till kontoinnehavaren.

    Om bankens skuld ökar med 100 kr så sker en motsvarande ökning av bankens tillgångar också. Likviditet är som du säkert vet ett av de tillgångsslag som finns i en balansräkning.

    Om du vill göra en kontoöverföring på 100 kr till en annan bank så måste bankens skuld också åtföljas av att 100 kr i likviditet transfereras till den mottagande banken.

    Därför behöver banken ha ett transaktionskonto hos en utomstående bank som samtidigt också agerar som mellanhand för alla de kontoöverföringar som ska ske mellan bankernas kunder.

    RIX fungerar alltså som bankernas bank och antalet deltagare i RIX är 25. (inte 4 -se din egen länk till Riksbanken).

    Alltså om du som bankkund sätter in en 100-lapp så uppstår en skuld från banken till dig.
    Sen gör banken en insättning på 100 digitala kr i RIX och 100-lappen tas då ur cirkulation. (Sedlar i bankernas kassa och bankomater ingår inte i Riksbankens penningmängd.)
    Riksbanken har nu en skuld till banken på 100 digitala kr som den kan använda för att överföra till den mottagande bankens RIX-konto.

    Den mottagande banken bokför nu att den har en skuld på 100 kr till det konto som du bad att pengarna skulle överföras till plus att den bokför en ökning av sin likviditet med 100 kr.
    Om den person som du skickade pengarna till vill ta ut 100-lappen i kontanter så går det omvänt till. Kontoskulden avklaras mot att bankens likviditet minskas i RIX. Detta innebär att Riksbankens skuld till banken omvandlats till en skuldsedel gentemot allmänheten.

    ”Påhittade pengar” eller skuldpengar – bankpengar – kreditpengar – kontoinnehav – eller vad vi nu vill kalla det, innebär alltså att bankkonton utgör en fordran på den likviditet som banken ständigt måste hålla sig med.

  4. intressantanyheter sa:

    Hej igen.

    Angående fördjupningen när det gäller RIX, så är det sådana jag vill ha i kommentarsfälten, inte mycket att diskutera, det är den tekniska förklaringen till hur de inte byter direkt med varandra. Jag beskriver ju också pengar på banken som just ”skulder till insättaren”, precis som du. Frågan är återigen ställd för att människor som inte är insatta i detta ska börja fundera på hur det fungerar. Varför är deras insatta 100-lapp helt plötsligt en skuld till dem? Jag vill hellre ha ett system där jag kan sätta in mina pengar och där de fortfarande är mina, och föra över dem direkt till någon annan direkt från min bank till den andras bank(Som om jag tog ut sedeln från ett ”bankfack” eller liknande). Men om jag vill låna ut dem, så ska jag självklart kunna göra det. Det är ju, enligt mig, märkligt att det ska behövas en så lång förklaring som du gjorde, enbart för att beskriva hur någon ger pengar till någon annan. Återigen, du kanske tycker det är ok med ett sådant system, och det respekterar jag.

    Sedan ang. antalet deltagare, så skriver jag att de är 5, inte 4, du glömde Danske Bank;)

    Och de deltagare jag menar är de som är ”primär penningpolitisk motpart”, vilket jag också försöker förklara, men det kunde jag gjort tydligare. Men jag skriver att man ska titta på just den raden i den sida jag länkar till. Här är ett utdrag från Riksbankens hemsida över vad som krävs för att vara ”Primär penningpolitisk motpart”,

    ”För att vara primär penningpolitisk motpart ska institutet dessutom:

    ensamt eller tillsammans med annat bolag i samma koncern ha en andel av penning- och obligationsmarknaden som Riksbanken anser vara tillräckligt stor
    rapportera omsättningsstatistik i stats- och bostadspapper och annan information som Riksbanken anvisar”

    Detta är endast dessa 5 banker idag. Man kan också skriva att de är de enda banker som är med i alla delar av systemet RIX, dvs fullvärdiga deltagare, vilket också syns på den lista jag länkar till. (In- och utlånings facilitet, Motpart i penningpolitiska repor, Primär penningpolitisk motpart samt Motpart i valutatransaktioner). Den artikel jag länkar till angående pålitlighetsproblemet visar också att det var dessa 5 banker som var direkt inblandade:

    http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article596746.ece

    Om du har ett bättre sätt att skriva om den meningen så tar jag tacksamt emot den, ska själv fundera på hur jag kan skriva istället, ovanstående text kan alltid förbättras, men jag vill inte försvåra den för mycket. (Sedan kan det också diskuteras om det inte vore bättre att alla människor hade direkt åtkomst till sina riktiga pengar på ett RIX-konto, om det kan finnas ett system där dessa 5 eller 25 ”mellanhänder” inte behövs, men det ville jag inte blanda in i texten ovan)

    Tack igen för en givande kommentar.

  5. Bullion sa:

    Okey det finns ett fåtal primära penningpolitiska motparter men vad du berörde i artikeln var hur många deltagare som har direktlänk till RIX och där finner jag 25 st.

    Den fråga som jag besvarade var varför bankerna inte byter sina ”bankpengar” direkt mellan varandra och du antydde att de kanske inte litar på varandras ”påhittade pengar”. Nej, så är det inte.

    Det korta svaret är alltså att bankpengar utgör en kundfordran på bankens likviditet. När en kund vill flytta ut ”bankpengar” till en annans banks konto så måste mottagande bank också ta emot en lika stor banktillgång som kvittar bort bankskulden (minus mot plus). RIX är bankernas bank precis som Bank for International Settlements (BIS) som ligger i Schweitz är centralbankernas bank.

    En poäng som du beskriver med RIX-systemet är att det snabbt och effektivt klarar av att netta summan av bankernas skulder (kundkontoöverföringar) mot varann och sen räkna fram saldot bankerna emellan. Banker med ett negativt saldo måste utjämna det med sin likviditet till dom banker som den står i skuld emot, därför har man ett konto i RIX.

    Du skrev att ”Riksbanken “kvittar” dessa transaktioner och ger Bank B 50 kr vid dagens slut.”

    Nej, så går det absolut inte till. Riksbanken kan ställa upp på att ge intra-daglån (mot goda säkerheter naturligtvis) men innan dagens slut så måste banker med underskott täcka upp det själva. Banker med likviditetsproblem kan gå till interbankmarknaden.

    ”Interbankmarknad är begreppet för bankernas utlåning till varandra. Behovet och incitamentet för denna typ av intern långivning beror dels på att banker då och då har ett underskott i likvida medel, och dels på att andra banker då och då har ett överskott på likvida medel.”

    Under finanskrisen -08 slutade interbankmarknaden att fungera och jag läste en lustig liknelse mellan interbankmarknaden och avloppsystemet. Så länge avloppet fungerar så ägnar du inte en tanke åt det. Men du blir starkt medveten om det när det slutat att fungera!

  6. intressantanyheter sa:

    Hej igen.
    Ska försöka svara på allt så bra som möjligt. Det är inte så lätt att skriva ovanstående text om hur pengar skapas på ett enkelt sätt utan att det kan uppstå missförstånd. Jag skrev därför att jag skulle fundera på hur jag kunde skriva om den utan att det blir för svårt.

    Jag har nu gjort det och tror att jag och du är överens nu om formuleringen, jag anser dock fortfarande att det är skillnad på att enbart vara deltagare i vissa delar av RIX kontra att vara fullständig medlem, annars hade inte skillnaden funnits. Och i vissa transaktioner kan inte alla saker behandlas av alla 25 st, utan det kan endast 5 av 25 behandla. Dessutom är egentligen inte det den stora frågan, om det är fem eller 25 som har direktlänk, det är vilka som har tillgång och hur det bestäms som är viktigast enligt mig.

    Ta exempelvis fristående sparbanker, de har ingen direktlänk, det kan vara ok enligt dig, men är enligt mig en stor konkurrensnackdel.

    Angående att jag skrev ”ger 50 kr vid dagens slut” så är det helt klart i de flesta fall en felaktig formulering som jag nu rättat till. Det var inte min mening att skriva på det sättet, har inte ens reflekterar över hur jag skrev förrän du påpekade det, tack, jag menade självklart att Bank A ger det via RIX till Bank B.

    Men återigen så kan en CB, enligt mig, ge pengar för något ingen annan vill köpa och som du kallar det, befria dem från det. Som du också skriver, i detta fall via ett intradaglån, återigen ett krångligt ord som inte underlättar förståelsen för någon och det ges för att systemet ska fungera. Och att reglerna för vad som är tillräckliga ”säkerheter” i tider av finansiell stress ändras vet du lika väl som jag., ex hösten 2008:

    http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Press-och-debatt/Pressmeddelanden/2008/Andrade-sakerhetskrav-for-krediter-i-RIX/

    Sedan tycker vi olika när du skriver att det inte är för att de litar på varandra(eller deras påhittade pengar). Eftersom hela RIX finns för att stabilisera systemet så anser jag att det är så. Du anser inte det, men jag gör det, olika synsätt. Jag hänvisar också till den finansmarknadsutredning Bengt Dennis gjorde klart år 2000, som svarar på min fundering om att alla borde kunna ha tillgång till RIX och din syn om att de litar på varandra:

    “Frågan om vilka som skall delta i ett system av den typ som RIX representerar handlar ytterst om vilken roll den offentliga sektorn bör ha gentemot marknadsaktörerna, en avvägning som också kan uttryckas i termer av ”stabilitet” kontra ”effektivitet”. Rent principiellt kan man tänka sig en lösning där alla hushåll och företag har konto i central- banken och centralbanken därmed sköter all betalningsförmedling i samhället. Detta skulle förvisso bli ”stabilt”, samtidigt som det knappast är troligt att ett sådant statligt de facto monopol på betalningsförmedling skulle vara särskilt effektivt. Man kan, å andra sidan, också tänka sig en lösning där centralbanken inte har någon roll alls. Bankerna håller då konton hos varandra och avvecklar sina mellanhavanden bilateralt, eller upprättar en egen central institution för betalningsavveckling. En sådan modell skulle mycket väl kunna bli effektiv – men knappast stabil i ett läge där någon viktig aktör får problem.”

    Man säger att den inte skulle vara stabil om inte Riksbanken och RIX var inblandat och motiveringen mot att inte alla ska ha det är att den inte skulle vara effektiv. Du anser, vad jag förstår, att den visst skulle vara stabil och alla skulle lita på varandra, och jag anser att det skulle kunna bli effektivt om alla var inblandade(Dock I det system jag förespråkar och inte i dagens). Så vi tycker lite olika allihop tror jag, och skulle du beskriva systemet på en egen hemsida så skulle du göra det annorlunda än mig. Jag skulle väldigt gärna se en fullständig beskrivning från dig faktiskt, det skulle vara väldigt intressant.

    Och slutligen, jag har hellre stopp I avloppet än i det finansiella systemet. För om det är avloppet så ringer jag min svärfar som är rörmokare, i det andra fallet får jag lita på penningmarknadsrådet eller något annat som jag inte känner till;)

  7. Bullion sa:

    Hej igen. Jag tror det är en storleks- och kostnadsfråga vilka som är med i RIX och vilka kategorier man vill tillhöra, det är ju inte gratis att delta, se prislistan. Sen så krävs det stora personalresurser beroende på vilken kategori man är med i. För att vara penningpolitisk motpart krävs det intresse av att köpa och handla statsobligationer och det är nog som sagt en storleksfråga vilken kategori man tillhör. Är man en liten bank räcker det väl med att sköta sina affärer vi en deltagare.

    Om vi ska gå ner på detaljnivå i RIX-systemet så uttryckte jag mig lite väl kategoriskt igår. Det finns möjlighet att ta dagslån av Riksbanken.

    Så här är det. Under dagen så täcker Riksbanken upp med räntefri intradagskredit. Detta för att garantera ett snabbt och effektivt system med betalningsavvecklingar i realtid. Men vid dagens slut måste banker med ett överskott placera sina pengar någonstans och banker med ett underskott måste låna upp pengar.

    Möjligheten för RIX-deltagare att placera eller låna hos Riksbanken kallas för stående faciliteter. I listan över RIX-deltagare hittar jag 17 st med rätt att använda sig av Riksbankens in- och utlåningsfaciliteter.

    Idag sänkte ju Riksbanken reporäntan (styrräntan) till 1,25% det innebär att ett RIX-inlåningskonto ger 0,5% i ränta medans det kostar 2% att låna.

    Detta innebär att det finns en s.k. räntekorridor på 1,5% (skillnaden mellan in- och utlåningsräntan). Den här korridoren utgör ett starkt incitament för banker med överskott att istället för att parkera pengarna på ett inlåningskonto i RIX erbjuda banker med underskott ett dagslån eller veckolån som understiger 2%.

    I praktiken innebär det att bankerna undviker att parkera pengar eller låna av de stående faciliteterna. Men Riksbanken vill inte att dagslåneräntan ska fluktuera för mycket inom räntekorridorens intervall. Inte heller vill man att det uppstår ett under- eller överskott i banksystemet i stort. Därför använder man sig av penningpolitiska repor där banken via veckovisa repor lånar ut pengar genom att köpa statsobligationer hos sina motparter. Alternativt drar man tillbaka överskottspengar via emission av Riksbankscertifikat. Det finns som du kan se tre olika kategorier av penningpolitiska motparter i RIX.

    Ändå kan det uppstå situationer när bankerna får behov av att använda de stående faciliteterna och det försöker man undvika genom att göra s.k. ”finjusterade operationer”.

    Jag hittade en informativ text om allt det här:
    http://econ.net23.net/econ/edu/makro1/lit/rantestyrning.pdf

    -”Banksystemets faktiska dagliga låne- eller placeringsbehov i Riksbanken kan skilja sig från Riksbankens prognos för genomsnittet över veckan. Detta innebär att banksystemet kan behöva låna eller placera i de stående faciliteterna.
    Eftersom Riksbanken vill ha en stabil dagslåneränta genomför därför Riksbanken finjusterande operationer. De banker som i slutet av dagen har låne- eller placeringsbehov, och som inte lyckats hantera dessa på dagslånemarknaden, kommer att ringa till Riksbanken efter klockan 16.20 för att fråga om Riksbanken
    erbjuder finjustering. Riksbanken har uppgifter om både de enskilda bankernas kontoställning i RIX och om banksystemets totala ställning gentemot Riksbanken. Om det efterfrågade beloppet…”

    I slutet av artikeln finns också en ordlista på begrepp som ”avveckling” ”finjusterade operationer” ”repa” ”reporänta” etc.

    Väl värd läsning om man vill fördjupa sin kunskap i RIX.

    P.S. Som du märker går jag inte in på att kritisera eller kommentera bristerna i penningväsendet och dess system. Jag vill börja med att skapa en bättre förståelse. Själv har jag min bild klar över vad som brister och vad som sannolikt blir lösningen på detta skulddrama och vilka konsekvenser det kan få sen.

  8. intressantanyheter sa:

    Jodå, jag har allt gått igenom min dos av en mängd mycket intressanta och märkliga uttryck på olika saker som behövs för att hålla igång systemet. Både under min utbildning, privat och i drivandet av mitt företag. Jag anser kort och gott, som du säkert förstår, att det är för krångligt för de flesta att förstå och det känns synd, då penningsystemet är det viktigaste vi har idag. Just den pdf du länkar till har jag inte läst, men det kommer jag troligtvis göra då jag underligt nog finner det rent av roligt att läsa dessa texter. Lite som en sagovärld alltihop;)

    Jag är också fortfarande intresserad av din syn på hur det hela kommer sluta, är du inne på guldmyntfotvarianten(Bullion…), SDR eller något helt annat? Du låter väldigt säker på din sak och kan mycket, vore därför kul om du ville skriva om vad du anser brister och vad lösningen blir. Vad jag vill att det ska bli för lösning är ju ganska tydligt, men självklart tror jag inte att det blir den lösningen, då det finns alldeles för starka krafter mot en sådan lösning och att 95% av alla inte ens fattar skillnaden mot dagens system.

    Som sagt, utveckla gärna!

  9. Bullion sa:

    Hejsan. Jag har inte haft tid att skriva något idag. Återkommer i helgen.

    Hälsningar Bullion

  10. Bullion sa:

    Okey nu börjar vi närma oss pudelns kärna: Pengar

    I avsnittet ”Så skapas nya bankpengar” beskriver du under punkterna 1, 2, 3 och 4 att en låntagare får sitt lån beviljat och att dessa bankpengar har skapats ur tomma intet. Så långt är jag med men sen under punkt 5 säger du att lånet är en låtsasskuld och att när låntagaren betalat tillbaka lånet så har bankpengarna försvunnit ur systemet.

    Hur kan du kan kalla lånet för en låtsasskuld? Det är inte låtsaspengar som låntagaren lånar och det är inte låtsaspengar som låntagaren betalar tillbaka heller. Men när jag läser under punkt 6 så förstår jag var ditt tankefel ligger.

    Du skriver att banken bokför skulden och sen lånar ut denna skuld till låntagarens insättningskonto. Nej det är fel, hur kan du beskriva det så? Vad banken gör när den bokför låntagarens skuld är att bokföra en tillgång. Eftersom inga pengar ännu lämnat bankens kassa eller RIX-konto så måste den bokförda ökningen av bankens tillgångar matchas av en lika ökning av bankens skuld. Annars blir det ju fel i bokföringen och balansräkningen stämmer inte.

    Jag ger dig ett konkret exempel:

    Tänk dig att du har en Spadbank som bedriver in- och utlåning av riktiga grävspadar.

    Låt säga att det finns 100 grävspadar bokförda i kundinlåning, det innebär att Spadbanken har 100 spadar i skulder. På tillgångssidan av balansräkningen finns också 100 spadar bokförda, 10 på lagerkontot och 90 på spadutlåningskonton.

    Företagets balansräkning stämmer då med 100 bokförda spadar i skuld mot lika många i bokföringstillgångar.

    Nu får företaget en låneansökan på två spadar. Först en titt i bokföringsposten spadlager, finns där några spadar kvar? -Ja tio st.

    Bra, om kunden är kreditvärdig (ordet kredit betyder tro) så får han låna och på kundens lånekonto bokförs då 2 lånade spadar. Det innebär att det finns 92 spadar utlånade men samtidigt finns det fortfarande 10 spadar kvar på lagerkontot.

    Hoppsan, där ökade antalet spadar till 102. Men det finns bara 100 spadar i skuld.
    Just det, bokföringsproceduren är inte klar ännu, först måste låntagaren krediteras 2 spadar till sitt insättningsskonto.

    Nu stämmer det; 102 spadar i skuld balanserar upp mot 102 spadar i tillgångar.

    Jamen då stämmer ju inte bokföringen mot verkligheten, säger Kalle. -Det där är bara på låtsas, det är ett låtsaslån, det är bara låtsasspadar!

    Visst men det är bara på papperet som det finns 102 st spadar för så fort som kunden tar ut spadarna så anpassas bokföringen till verkligheten.

    Låntagaren kommer till uttagsdisken och ber att få ta ut två spadar, kassören säger -ett ögonblick och tittar efter om det finns några bokförda spadar insatta på kundens konto. Ja där finns en insättning och spadarna lämnas över disken. I bokföringen noteras ett uttag på kundens insättningskonto och då minskar företagets skuld. Då finns 100 spadar i skuld mot 102 i tillgångar. Alltså måste uttaget bokföras på företagets spadlagerkonto också. Nu så stämmer bokföringen mot verkligheten.

    Ingenting har varit på låtsas även om det i bokföringen ett tag fanns fler spadar än det fanns på riktigt.

  11. Bullion sa:

    forts.

    Det finns nu 8 spadar på kontot Spadlager och 92 spadar på utlåningskontona. Summa 100 i tillgångar mot summa 100 i skuld. Balansräkningen stämmer!

    Det fungerar likadant när det gäller utlåning av pengar med den skillnaden att pengar används som betalningsmedel och det innebär att pengar som lånats hamnar hos någon som i sin tur vill sätta in pengarna på sin banks inlåningskonto.

    Alltså om jag översätter det till spadutlåningsbanken så använder låntagaren de två spadarna som betalning för en tjänst eller en vara. När betalningsmottagaren av dessa två spadar sätter in de på sitt spadbankskonto så ökar spadlagret till 10 st. igen och det finns nu 102 spadar i skuld och 102 spadar tillgångar (10 i lager och 92 i utlåning) och det skapar nytt utrymme för att låna ut de här två spadarna igen. Spadmängden i form av spadbankskontopengar ökar och ökar så länge fler spadar lånas gentemot dom spadar som återlämnas av låntagarna. För att inte inflationen av spadar ska bli skadligt stor så kan tillväxten kontrolleras på olika sätt.

  12. intressantanyheter sa:

    Ursäkta att jag inte svarat på ett tag, men jag har verkligen försökt förstå ditt inlägg, men det har var varit svårt då det tyvärr innehöll rena lögner(jag använder inte ordet ”låtsasskuld” någonstans och jag vet mycket väl att inget är på låtsas då folk får gå från hus och hem om de ej betalar räntan) och felaktigheter(Nej, banken kollar inte efter om den har några spadar i lager, det är ett av de stora problemen i dagens system och det skapar inflation, främst i tillgångar). Det är även intressant att se hur du hela tiden vill att jag ska beskriva den rent bokföringsmässiga och tekniska delen av penningskapandet, då jag länkar till en pdf om det från Riksbanken, så görs redan det på bästa möjliga sätt. Min text försöker förenkla för de som inte har gjort en balansräkning, som jag har gjort hundratals gånger, samt förklara att (stor)banker har en ”räddare i nöden” såsom ingen annan bransch har.

    Återigen så tycker vi olika, du anmärker på mina ordval, i detta fall har du dessutom skrivit att jag har använt ordet ”låtsasskuld”, det har jag inte gjort. Jag använde orden påhittad skuld, enbart för att beskriva att det inte fanns pengar som flyttades från ett ”kassavalv” till kundens konto. De hittas på där och då. Man kan använda andra ord, men jag använde de orden. Förut har du anmärkt på orden ”ger” eller gjort något annat påstående utan att ha läst min text ordentligt, exempelvis att jag skrev 4 banker i RIX, men jag skrev att det var 5. Jag är också tyvärr inte lika övertygad om din kunskap längre då du menar att ”spadbanken” kollar efter i lagret innan utlåning samt först menar att det är 25 deltagare med direktlänk i RIX, men när jag väljer att lita på din slutsats och ändrar min text så har du helt plötsligt en annan uppfattning och menar att det är 17 st. Det var heller inte det viktiga, det viktiga var att inte alla får vara med, dvs en konkurrensfråga. Då menar du att det är en kostnadsfråga, och ja, då är det ju en konkurrensfråga, enligt mig. Har du inte råd att vara med blir det svårare att locka till sig alla sorters kunder och ha ett attraktivt erbjudande till dessa. Detta diskuteras också i Bengt Dennis utredning.

    Att jag använder orden påhittad skuld beror också på att banken inte vet om de har pengar eller ens reserver(eller kapitaltäckningskrav som jag antar att du vill använda) innan de gör lånet. Jag försöker bara enkelt understryka att pengarna inte fanns innan de skapades, de ”hittas på” där och då. Ditt exempel med spadbanken förstår jag inte poängen med, du skriver att inget har varit på låtsas ”mer än att det i bokföringen ett tag fanns fler spadar än det fanns på riktigt”. Det låter ju enligt mig väldigt konstigt, och jag förstår inte riktigt den formuleringen. Sedan är det en del andra saker som jag funderar över i ditt exempel, t.ex att bankerna tittar efter om det finns något spadlager först, det gör de inte. Tar härifrån text från den pdf som jag länkar till I punkt 6 som är från Riksbanken själva. Alla kan läsa den och bilda sin egen uppfattning om systemet:

    “I praktiken behöver banken emellertid inte vänta på en insättning för att kunna låna ut, utan kan låna ut genom att direkt skriva ett depositionsbevis.”

    Här är ytterligare info från the Federal Reserve i Boston:

    ” In the real world, banks extend credit, creating deposits in the process , and look for the reserves later.”

    http://www.bos.frb.org/economic/conf/conf1/conf1i.pdf

    Eller med mer förklaring här:

    http://www.positivemoney.org.uk/misconceptions-around-banking/

    Ang. Tillgångsdiskussionen, så kan man tror att du tror att jag inte vet att det bokförs som en tillgång. Jag har inte sagt att det INTE bokförs som en tillgång, jag använder andra ord än dig, och jag ser inte riktigt skillnaden i din förklaring kontra min, mer än ordvalet. Jag hänvisar återigen till den pdf som alla kan titta på i mitt inlägg, och bilda sig sin egen uppfattning, den är från Riksbanken där det beskrivs enligt följande, där det just sägs att det är skulden som finansierat tillgången:

    ”För banken utgör ökningen av A:s kontobehållning en skuld. Banken har då via ett bolåneavtal och en kontokreditering skapat en tillgång som finansierats av en skuld till A. ”

    Jag hänvisar också till utdrag ur boken ”Web of Debt” när de efter ett exempel har visat hur ”pengaprocessen” går till.

    ”Så låt oss repetera: Banken lånar ut pengar den inte har, och detta lån av nya pengar blir till inlåningsmedel, vilket balanserar deras bokföring. (Detta kallas ”dubbel bokföring”).”

    Jag har helt klart för mig att det bokförs som en tillgång, och att det blir annorlunda när man väl ska börja använda ”bankpengarna”. En sak som ditt spadbanksexempel dock tydligt visar är just systemets brister:
    Om elva personer kommer och vill ta ut elva spadar så kan de kolla i sitt lager hur mycket som helst. De kommer bara hitta 10 även om de så letar i varenda hörn!

    Du beskriver det annorlunda än mig, det är vi redan överens om, och jag ser gärna att du utvecklar din syn på vad som kommer hända, som jag bad dig om i mitt förra inlägg. Jag skulle gärna se en komplett förklaring från dig angående penningsystemet också, då det blir svårt att få in dina anmärkningar i min, eftersom vi har olika tankesätt och ordval från början.

    Du säger också att du inte kritiserar bristerna i dagens system, men det är synd att säga att du är objektiv, du känns väldigt positiv i din inställning.
    Framförallt när man betänker ditt ordval “befriar” i samband med att FED just sagt att de kommer “befria” bankerna från MBS:er så länge det behövs. Det hade jag velat att någon gjorde i mitt företag också. Men jag bedriver ingen bankverksamhet så mitt företag är inte systemviktigt, utan kan offras I en “likviditetskris”.

    Du menar också kort att det finns sätt att hantera inflationen. Min kritik mot systemet är att det är för enkelt att öka och minska penningmängden för privata banker, vilket gör att ingen vet hur mycket pengar som finns exakt i detta nu och det är viktigt vad gäller inflationen, framförallt vad gäller inflationen på tillgångar. Det är därför jag stöttar “The Chicago Plan Revisited” som kommer fram till följande saker i ett system där penningmängden inte kan förändras så fort, skuldfri valuta och med 100% reserver:

    1. Mycket bättre kontroll över anledningen till konjunktursvängningar, nämligen snabbt förekommande ökningar respektive minskningar av bankkrediter. Mängden ”bankpengar” kommer alltså inte att gå upp och ner lika mycket då bankerna inte längre får skapa dem som kredit.
    2. Komplett eliminering av bankrusningar.
    3. Dramatisk minskning av statsskulden.
    4. Dramatisk minskning av privata skulder, då pengar inte längre skapas genom att motsvarande belopp i skuld skapas samtidigt.

    Detta system förespråkas nu också i den tyska tidningen Sueddeutsche Zeitung, mer info här:

    http://www.positivemoney.org.uk/2012/09/major-german-newspapers-on-full-reserve-banking/

    Du har nog andra lösningsförslag och jag vill gärna höra dem. Jag försöker också svara så gott det går, trots att det är svårt och att du inte verkar vilja svara på de frågor jag ber dig utveckla.

    PS. Jag är inte det minsta arg på dig, ber om ursäkt om det låter så, det är tyvärr svårt att låta “neutral” I text. Jag respekterar dina ståndpunkter i detta. DS.

  13. kalle sa:

    Den enda som kan skapa riktiga pengar är riksbanken.
    Om vi går 40 år bakåt i tiden så var penningmängden mycket mindre,
    M3 har gått från ca 100 till 2400miljarder,
    Har bankerna har skapat ca 2300miljarder med endast balansräkningen och FRB?

    Har inte balansräkningen och FRB skapat pengarna så måste riksbaken ha skapat pengarna och lånat ut pengarna till bankerna.

    Ingen annan än banker kan föra ut riksbanken nypressade pengar i ekonomin.

  14. Janne sa:

    Hejsan, en mycket bra beskrivning av hur pengar skapas. Hittade din blogg precis och skall med intresse läsa mer.

    Har själv försökt göra en förklaring om RIX. OBS att förklaringen är helt avskalat allt utom just RIX-funktionen så kan därför inte användas till att förklara bankverksamheten i övrigt.

    http://superzeke.wordpress.com/2011/12/06/ekonomerna-bluffar-hej-vilt-och-hur-de-gor-det/

    Hittade också 3 stycken 10-minuter-videos där Mike Black gör en utmärkt förklaring av skillnaden mellan ”olika pengar”. Han lägger här tonvikten på centralbankspengarna i Englands motsvarighet till RIX. Undrar om detta inte är den enda video som jag sett som tar upp detta. Jag har samlat detta här.

    http://superzeke.wordpress.com/2012/06/20/vart-lan-och-betalsystem-en-enkel-beskrivning-av-hur-det-fungerar/

    Janne

  15. intressantanyheter sa:

    Tack för din kommentar, alltid kul att få positiva kommentarer då det ligger mycket arbete bakom allt.

    Har allt varit ute på din blogg ganska ofta, en mycket bra blogg. Ska dock undersöka dessa 2 länkar lite mer noggrant, tack för tipsen!

  16. Det finns två olika vägar att förklara/ förstå hur köpkraft via skuld tycker jag. Det finns en mental motsättning med att acceptera någonting annat än att banken lånar ut spararnas pengar samt kompletterar med CB-pengar. För icke ekonomer med styrka i höger hjärnhalva i stället för den strukturella vänsterhjärnan tycker jag att det är betydligt lättare att undvika siffror(!) tills polletten trillat ner. I stället för lån/ skuld är prestationslöfte ett bra ord. Att bankerna (RIX) får med en bas på ett eget kapital och lån från CB skapa pengar (köpkraft) genom att ta emot skriftliga prestationslöften att infrias någon gång i framtiden. På sin egen ”kammare” får samma banker omvandla dessa löften till nya digitala pengar. Banken behöver efter avregleringen av kreditmarknaden 1985 (vilka regler gällde före 1985?) bara ha en liten del eget kapital inklusive lån av CB tillsammans 8 % (har höjningen trätt i kraft ännu?). Men det viktiga tycker jag (kommunpolitiker) är vad dessa materialiserade prestationslöften innebär i förlängningen för samhället: Dvs att förtroendet för tillgångars värde och skulders legitimitet samt efekten av ränta på ränta fungerar så länge ekonomin växer och att människor tror att den kommer att växa. Våra pensioner, bostäder, välfärdbudgetar och jobb sitter fast i samma pyramidspel.
    Därför är den politiska makten underordnad den finansiella. Därför måste vi ha exponentiell ekonomisk tillväxt och därför förvärras miljöproblemen. Det finns helt enkelt inte utrymme för några politiska reformer som ens kan misstänkas oroa marknaden än mindre stå i direkt målkonflikt med tillväxtkraven.

  17. Bullion sa:

    Hej igen, nu är jag tillbaka.

    I mitt exempel med in- och utlåning av verkliga grävspadar beskrev jag hur bokföringsproceduren expanderar mängden bokförda spadar utöver det verkliga antalet spadar så länge som låntagarens spadar inte hämtats ut från lagret.

    Poängen med min beskrivning var att det bara är temporärt som bokföringen inte stämmer eftersom när låntagaren kommer till spadlagret och kvitterar ut sina spadar så bokförs ett uttag från lagret samtidigt som den bokför att det tas ut två spadar från spadlånarens konto. Efter uttaget är Spadbankens Skuld till låntagarens inssättningskonto noll.

    Detta är utgångspunkten för att vi ska komma vidare i vår diskussion eftersom det är så här bokföringen fungerar när en affärsbank bokför in- och utlåning av pengar. Effekten av bokföringen blir en expansion av bokförd penningmängd relativt den verkliga mängden centralbankspengar som är konstant så länge som centralbanken inte tillför eller drar tillbaka pengar från bankerna.

    Om du är överens om att bokföringsprocessen fungerar så här kan jag gå vidare och förklara några viktiga begrepp som används inom bankväsendet; Nämligen reserver och kapital.

    Ett misstag som du gör i din artikel är att du blandar ihop reserver med kapitalreserver utan att vara medveten om att reserver och kapital är två helt skilda saker.

    Om vi utgår från exemplet med Spadbanken så vad är en reserv?

    En reserv är mängden fysiska spadar som Spadbanken har i sitt lager och den är efter uttaget nu nere på 8 st i lagret. Om vi pratar om reservkvoten (mängden åtta spadar i lager i relation till 100 inlånade spadar) så är reserven nere på 8%. Om spadbanken skulle ha en reservkvot på 100% så är mängden spadar i lager 100 mot 100 inlånade, detta är vad som kallas ”full reserve banking”.

    Vad är kapital?

    Kapital är mängden spadar som Spadbanken själv äger.

    I mitt exempel så beskriver jag att Spadbanken har lånat in alla 100 spadar vilket innebär att Spadbanken äger noll egna spadar (är lika med att det finns noll procent i eget kapital) kvoten mellan inlånade spadar och egna spadar kallas för kapitaltäckning.

    Eftersom all utlåning är riskfyllt så vill insättarna bara vara med så länge som banken själv har egna spadar som täcker förlustrisken av spadar. Om man bestämmer hur många spadar som banken själv ska äga så har man bestämt vilken kapitaltäckning banken minst ska ha för att få fortsatt förtroende att fortsätta sin verksamhet. Låt säga att kapitaltäckningen sätts till 6%. Då innebär det i exemplet att bankens ägare ska sätta in minst sex egna spadar på inlåningssidan.

    Var finns då dom spadarna kan man undra?

    Svaret är att kapitalet finns inte i lagerreserven. Kapitalet anger bara hur stor ägarnas andel av tillgångarna är. Om kapitalkvoten är 6% och antalet spadar i banken är 100 anger det att bankens ägare äger sex spadar av tillgångarna varav 8 spadar finns i lager och 92 är utlånade, resten 94% ägs av alla övriga inlånarna oavsett om spadarna finns i lager eller är utlånade.

  18. Bullion sa:

    Hej igen.

    Går det att redigera bort sista meningen i min kommentar så kan du ta bort den och istället skriva in:

    Om kapitalkvoten är 6% anger det att bankens ägare äger 6% procent av tillgångarna, (6% av lagerreserven och 6% av mängden utlånade spadar).

  19. intressantanyheter sa:

    Jag är helt på det klara med bokföringsprocessen.

    Jag är också helt på det klara med att kapital och reserver är två olika saker, rent tekniskt sett. Men då texten försöker förenkla så mycket som möjligt så har jag valt att använda ordet reserver. Jag trodde du förstod det när jag använde följande mening i mitt förra svar, men tydligen framgick inte ironin tillräckligt;)

    ”Att jag använder orden påhittad skuld beror också på att banken inte vet om de har pengar eller ens reserver(eller kapitaltäckningskrav som jag antar att du vill använda) innan de gör lånet.”

    Vad jag menade var alltså att du hellre ville använda det riktiga ordet och som just beskriver kapital medan jag förenklar och kallar det för en sorts ”reserv”. Vi kan återigen hänvisa till det Riksbanken själva skriver i den pdf som jag har i artikeln, där man ser att t o m Riksbanken anser att det finns tydliga likheter mellan de båda ”reservsystemen” och att ”mekanismen är i princip densamma”. De utgår ifrån ”FRB” men skriver sedan i slutet att det inte finns något kassakrav(!):

    ”I Sverige, och i många andra länder, finns det inte något kassakrav. I stället begränsas bankernas utlåning ytterst av kapitaltäckningskrav. Kapitaltäckningskravet definieras i de så kallade Baselreglerna och innebär något förenklat att bankerna måste hålla en viss mängd eget kapital (aktiekapital och balanserade vinstmedel) i förhållande till sin utlåning (8 procent av den riskjusterande utlåningen). Exakt hur kapitalkravet begränsar bankernas utlåning skiljer sig något från kassakravet, men mekanismen är i princip densamma som beskrivet ovan. ”

    Vi är återigen egentligen överens om hur systemet fungerar så för att göra en lång historia kort så får du gärna fortsätta din utläggning. För jag antar att du vill komma fram till en poäng med allt detta. Och jag vill fortfarande höra den.

  20. Bullion sa:

    Okey, mitt syfte är att hjälpa till med att klargöra vissa väsentliga tekniska begrepp som jag tycker att du blandar ihop.

    Vad jag såg när jag läste din artikel var att du blandar ihop reserver och kapital och även hittar på ett nytt ord när du mixar ihop dessa begrepp till ”kapitalreserver” i stycket:

    > ”Enligt regelverk ska banken ha en viss reserv för att klara av eventuella problem med betalningen på räntan från långivare eller i fall många vill ta ut sedlar och mynt samtidigt. Många tror därför att banken först måste ha en reserv för att kunna utfärda ett lån, men detta stämmer tyvärr inte. I verkligheten skapas denna miljon på en gång, men reservkapitalet tillförs senare.” <

    Reserver syftar på att det ständigt måste finnas likvida medel (pengar) som omedelbart kan användas för att möta alla utbetalningskrav som banken möter. Dessa pengar kan komma från bankens ägare i form av eget kapital eller från vinster i bankens rörelse. Men pengar kan också lånas upp, eller komma från försäljning av tillgångar, eller från belåning av tillgångar. Ett regelverk för kassareserven syftar på att banken inte tillåts underskrida en viss mängd likvida medel i relation till storleken på bankens skuld till insättarna. Som du nämner har Sverige till skillnad mot andra länder inget bestämt kassakrav som ett begränsande styrmedel av utlåningsvolymen, men det är självklart att banken måste hålla sig med en rejäl likviditetsbuffert i beredskap. Istället använder Sverige ett krav på att en viss procent av utlåningen ska täckas av eget kapital. Måttet på kapitaltäckningen beräknas genom att dividera bankens skulder mot värdet på tillgångarna. Eftersom värdet på tillgångarna varierar i värde så varierar också kapitalet som antingen växer eller krymper i relation till utvecklingen av värdet på tillgångarna. En effekt av stora förluster eller nedskrivningar av värdepappers värde innebär alltså att bankkapital förstörs och kapitaltäckningsgraden sjunker. Detta är ett stort problem efter finanskrisen eftersom många banker som förlorat sitt kapital måste återkapitaliseras. Under tiden som krisen pågår måste centralbankerna agera långivare i ett försök att avvärja en fullständig kollaps i bankernas balansräkningar genom att hålla tillgångsvärdena upppumpade.

    Beträffande proceduren "Så skapas nya bankpengar, eller krediter" under punkt 5 så förklarar du att banken skapar en "påhittad skuld" eftersom banken inte bryr sig om att titta efter om det finns reserver eller kapital som täcker lånet.

    I så fall tycker jag att du missar att betona att banken gör en påhittad insättning och att det är mycket mer anmärkningsvärt.

    -Varför då?

    Jo därför att en påhittad insättning innebär att inga pengar flöt in till banken så hur kan banken bokföra att det kommit in pengar på ett insättningskonto?

    Det är det jag försökte förklara med mitt exempel om in- och utlåning av spadarna. Effekten är bara temporär för syftet med insättningen är att låntagarens uttag av spadar eller pengar ska bokföras på ett insättningskonto. Samtidigt som uttagen sker krymper bankens likviditet i samma takt som insättningskontot töms, (under förutsättning att pengarna transfereras ut till en annan bank eller tas ut i kontanter).

    När du hänvisar till det faktum att banken skapar lånet först och inte bryr sig om att se om det finns reserver som täcker lånet och söker efter reserverna sen så är det en konsekvens av att den totala mängden likviditet i banksystemet är konstant men relativt den ökande utlåningsvolymen så krymper den. Eftersom ett kassakrav uttryckt i procent inte får underskridas så måste centralbanken som har ensamrätt på nytillverkning av pengar hjälpa till med att fylla på bankernas lager om man vill att tillväxten ska fortsätta. Att påfyllningen av nya reserver sker med fördröjning är en logisk konsekvens av att bankerna när de lånar ut skapar insättningar utan att ett åtföljande inflöde av pengar sker.

  21. intressantanyheter sa:

    Hej igen och Tack för denna utläggning, den var mycket bra. Som du ser har jag länkat till den i den senaste nyheten som lagts ut.

    Där står också varför förenklingen har gjorts, det är få personer som har den kunskap som du har, därför har inte exakta formuleringar använts. Vi påpekar dock samma saker i stort, och det är faktiskt inte många som vet om det sista du skriver om ”logisk konsekvens”. För dig är den logisk, men inte för många andra.

    Jag skriver dock inte ”kapitalreserver” utan ”reservkapital”, vilket jag anser vara två olika saker. När man förenklar så går det inte att bli exakt när det gäller vissa ord, och det är svårt att veta hur andra tolkar en text. Men det är helt rimligt att du som är kunnig ser det på ett annat sätt, jag borde nog enbart använt ordet reserver för att inte blanda ihop saker. När tid finns så ska det nog läggas till en mer utförlig förklaring om de olika ”reservsystemen” som finns, för de lite mer insatta. Tillsvidare för de som vill läsa din utförliga förklaring.

    Nu undrar jag fortfarande hur du tror att det hela kommer sluta?

  22. Lincoln sa:

    Det är verkligen sorgligt att du Bullion fortfarande inte har lärt sig mellanstadiets mattematik och då i synnerhet den enklaste mängdläran. Att såsom du gör blanda ihop olika, sinsemellan klart åtskilda mängder, t.ex pengar och skulder på pengar, är så banalt enkelt tankefel att det är logiskt sorgligt att behöva läsa dina tossigheter. Definiera kapital, likviditet, pengar och skulder i separata mängder. Men vad ska man säga – mattematik-kunskaperna som ekonomer har är bedrövligt låga.

    Reserver är också det en kortslutning i ditt resonemang då du innefattar både pengar och icke pengar i samma mängd och för de flesta, utom då ekonomer, är det definitionsmässigt en djävla skillnad mellan pengar och sådant som kan omvandlas till pengar (t.ex om du säljer din bil – i bankernas fall ”värdepapper” som som är uppumpade i ”värde” av bankernas utlåning av sina egna skulder).
    För de facto är detta vad bankerna gör när de påstår att de ”lånar” ut ”pengar” (eller så kallas att de lånar ut ”krediter” – vilket är lika lögnaktigt då krediter per definition kräver att något lånas ut (och jag vet, ekonomer klarar inte av definitioner).

    Det som kluddas på en skuldslavs konto som banken hittar på och kallar ”lån” är en skuld som skuldslaven får till banken på pengar men samtidigt är banken skyldig skuldslaven samma belopp då kontoinnehav är bankernas skuld till kontoinnehavaren på samma pengar – jag har därmed bevisat att banken ”lånat ut” sin egen skuld (även om din deduktiva förmåga säkerligen inte klarar av att förstå vad jag skrev). Även detta är givetvis en kortslutning i mängdläran från mellanstadiet som ekonomer aldrig listat ut.

    Som sagt, Bullion, och detta har jag skrivit otaliga gånger till dig, studera mellanstadiets mängdlära så slipper man läsa alla logiska kortslutningar du gör dig skyldig till. Jag lovar dig – den är inte svår – med lite enkla Venn-diagram klarnar det nog kanske t.o.m för dig (eller där tog jag nog i 🙂 ).

  23. Bullion sa:

    ”Definiera kapital, likviditet, pengar och skulder i separata mängder.”

    Lincoln, det finns två separata mängder. Den ena mängden är Skulder och den andra mängden är Tillgångar.

    Pengar och likviditet är delmängder av Tillgångarna.

    Kapital är en delmängd av Skulderna.

    Tillgångar är allt som finns av värde i ett hushåll eller företag. Exempel på tillgångar; Pengar i form av kontanter eller bankkontomedel, fastigheter, maskiner, värdeföremål, fordringar (ex. utlånade pengar och kundfordringar), aktier plus övriga värdepapper. Hur dessa tillgångar har finansierats visas på balansräkningens skuldsida. Finns det inga skulder i företaget eller hushållet så är värdet av tillgångarna finansierade helt och hållet av eget kapital. Eget kapital är en skuld till ägarna.

    Kapital är alltså det skuldfria värdet i en balansräkning och beräknas som mellanskillnaden av värdet på tillgångarna minus skulderna.

    (Ex. Bankens samlade tillgångar värderas till 100 miljarder och skulderna uppgår till 90 miljarder = 10 miljarder i eget kapital. Kapitaltäckningen = 10 procent.) Skulle värdet på tillgångarna falla till 80 miljarder så uppstår ett negativt kapital och det finns en obalans som hotar hushållets eller företagets överlevnad i en konkurs. Om ägarna skjuter in ett kapitaltillskott på mer än 10 miljarder ökar tillgångarna med lika mycket och balans mellan skulder och tillgångar återuppstår. Kapitaltillskottet kan vara i form pengar eller apport av egendom. Är det pengar så ökar likviditeten.

    Likviditet är lika med alla tillgångar som är snabbt tillgängliga för utbetalningar. Denna tillgång kallas för likviditetsreserv eller kassareserv. Om man läser engelska texter så syftar reserves på kassareserven, reservrequirement syftar på kassakravet uttryckt i procent av inlåningen. I Sverige är kassakravet noll procent och istället används ett kapitalkrav uttryckt i procent av värdet på tillgångarna.

    Likviditet är kontanter eller banktillgodohavanden. Även värdepapper som omedelbart kan säljas kan betraktas som likviditet. Likviditeten kan alltså vara finansierat av eget kapital men kan lika gärna vara finansierat av lånade pengar.

    Dessa två mängder Skulder & Tillgångar ska alltså gå jämnt ut. Värdet på ena sidan (vilken sida som helst) kallas för balansomslutning och stiger värdet på tillgångarna utan att några nya lån tagits in så ökar kapitalet.

    En sammanställning av Skulder & Tillgångar kallas för balansräkning.

  24. case sa:

    Har med nöje läst inlägg och kommentarer. Väl skrivet både Bullion och Intressantanyheter.

    Men nu vill jag veta hur det slutar Bullion!

    Och så några synpunkter om det tillåts. Det är nog gott och väl att bokföringen av skulder, tillgångar, reserver och kapital är korrekt men det hjälper inte mot grundläggande systemfel. Snarare hjälper det till att dölja problemet – dels genom att ge en slags legitimitet till systemet (titta, här är bokföringen och den stämmer, så allt är väl i den bästa av världar) och dels är det lätt för systemets förespråkare att leda över diskussionerna på teknikaliteter om vilka entiteter som dyker upp på debit och kredit i bokföringen istället för att fokusera på viktigheter.

    Jag tycker att de stora bekymren med kreditexpansionen är dels att räntan på skulden (påhittad eller verklig spelar ingen roll) inte finns med i grundbokföringen utan läggs på efter hand som tiden går. Genom den accelererande penningbristen som blir resultatet sätt den reala ekonomin i ett ökande stressläge SAMTIDIGT som finansindustrins vinster automatiskt ökar. Man skulle nästan kunna tro att resultatet borde bli någon slags skuldkris för vanligt folk och bonusparty för finansdirrarna…

    Det andra bekymret är att det där när kunden kliver fram till kassan och hämtar ut sina två spadar aldrig inträffar. Bankerna är nämligen i stort sett klara med införandet av det spadfria samhället. Alla ”uttag” från konton utom ett marginellt fåtal sker genom att bankerna tar över varandras skulder och innan dagen är slut räknar de ihop sina spelmarker och löser upp vinster och förluster sinsemellan genom de där teknikaliteterna i RIX-systemet. Samma där, kul att det är ordning och reda i bankernas mellanhavanden men det vore bättre om de slutade parasitera på samhället och tillförde någonting nyttigt istället.

  25. Bullion sa:

    Case.

    Så hur ska det sluta?

    [Först ett tack för uppskattningen. Kul att du fattade liknelsen med användandet av bankspadar som pengar. Det spelar alltså ingen roll vad vi använder som pengar, det är att bankpengar bokförs på ett bankkonto och att utlåning slutar med inlåning på ett annat bankkonto som bär skulden till att vi nu när systemet är skuldmättat sitter med ett farofyllt och instabilt system. Åtgärder som kunde gjorts för att undvika skuldfällan från att slå igen är försent, det är försent att vara efterklok och det finns ingen enkel väg tillbaka, inga magiska lösningar som man kan vifta fram med ett trollspö. Hur man än vrider och vänder på problemet så innebär varje ny lösning nya risker.]

    Så hur ska det gå?

    Sannolikt fortsätter processen att centralbankerna stimulerar genom att monitarisera skulder, d.v.s köpa skuld med printingpressen. Bankernas fortsätter att stärka sin kapitalstruktur vilket minskar riskerna men problemet är bara att då tvingas bankerna att krympa sina balansräkningar via utförsäljningar av tillgångar som minskar upplåningsbehovet. Då ökar kapitaltäckningsgraden vilket är en anpassning till det nya högre kravet att 10% av den riskvägda utlåningen ska täckas av eget kapital. Förmodligen har många banker en lång väg kvar att gå så när det höjs har skjutits upp.

    Att höja kapitaltäckningen innebär att bankerna inte kan dela ut lika mycket som förr av bankens vinst, utlåningskapaciteten försämras, lån med högre riskvikt blir svårare och dyrare att få, sammantaget ger det att banker tvingas att göra sig av med mer riskfyllda tillgångar.

    Detta påverkar ekonomin och företagens framtidsutsikter negativt. Många storföretag som sitter med stora stinna penningkassor och skulle kunna investera väljer att avvakta med det tills man ser att investeringar kan bära sig.

    Alltså centralbankernas massiva stödlån och stödköp av banktillgångar med printingpressen har bara hållit banksystemet under armarna. Man har inte fått någon utväxling ut i ekonomin, vilket gör att tillväxten går trögt. Ska man lyckas sparka igång nytt risktagande måste man lätta på bankernas regelverk så att större expansionsutrymme ges eller så måste ny hjälp komma utifrån.

    Ett tecken på hjälp utifrån hörde jag igår på ekonomi-ekot. Andra AP-fondens styrelse har fattat beslut om att gå in som köpare av bankernas företagsskulder. Andra AP-fonden förvaltar ett pensionskapital på 230 miljarder kr åt staten och investerar i aktier och obligationer.

    Så när banker har påbörjat anpassningen till ett striktare regelverk och vill sälja ut företagslån med höga riskvikter så dumpar man ut tillgångar med en ränteavkastning på 7-8%. Detta lockar köpare i dagens avkastningssnåla kapitalmarknad.

    Som jämförelse finns en tillgång som inte alls berörs av kravet på högre kapitaltäckning och det är obligationer med högsta kreditbetyget AAA. Eftersom detta kreditbetyg är likvärdigt med konkursfria tillgångar så krävs noll procent i kapitaltäckning. Detta är anledningen till att svenska statsräntor idag är extremt låga. Omvärldens efterfrågan på konkursfria tillgångar är långt mycket större än ett utbud som krympt dramatiskt efter finanskrisen.

    Det parodiska i sammanhanget är att finanskrisen -08 utlöstes av att just AAA-obligationer kollapsade. Det var ju investmentbanken Bear Sterns som utlöste paniken när man ställde in utbetalningarna till investerare som vill sälja. Garantin för en god likvid marknad fanns inte och ingen ville köpa. Det var då som sub-prime lån förgiftade hela AAA-skiten och allt började brista.

    Under depressionen på 30-talet var det bankernas investeringar i aktier som utlöste ekonomisk depression och masskonkurser. Bank-runs och tusentals banker gick i konkurs när bankspararna ville ha ut sina sparpengar. Ingen bankgaranti fanns på den tiden och bankernas kapital var förlorat på aktiekraschen. Då förbjöd man banker att äga aktier. Så den här gången vart det istället obligationerna som utlöste vår egen tids största finanskrasch.

    Men nu har vi riskvilliga kapitalförvaltare som hedgefonder och andra institutioner som vill ta över bankernas företagsskulder.

    Alltså ser vi att bankernas roll håller på att förändras till skuldmäklare som beviljar lån och sen säljer dessa vidare till andra investerare.

    På reporterns fråga till AP-fonden om hur stor risk det är att företagen börjar gå allt sämre och sen inte klarar av att betala tillbaka sina lån så blev svaret att AP-fondens kärnverksamhet går ut på att ta risk, finns det ingen risk så finns det ingen avkastning…

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/121151?programid=178&date=2012-11-23

    Detta är ett tecken på att bankernas risktagande roll förskjuts till andra institut.

    På sikt tror jag inte att en skuldexpansion kan sluta på annat sätt än en skuldkollaps. Jag gissar att den slutgiltiga lösningen då blir att IMF kommer att pumpa in nya likvida medel i form av lån eller kanske skuldfria medel till nödställda låntagare (stater och banker) via en ny internationell valuta.

    IMF är ju en stor skuldfri global organisation som sitter på en stor guldreserv, utlåningskapacitet via en existerande men liten valuta som heter SDR, speciella dragningsrätter.

    Att man gett i uppdrag åt två ekonomer att utreda den gamla Chicagoplanen tror jag innebär att man ser över vilka möjligheter man har att rädda systemet undan en total global skuldkollaps men när den dagen kommer så blir det inte enskilda stater som löser sina finansproblem och skuldkriser genom att skapa ett skuldfritt kapital åt sig själv som den sen börjar köpa sina egna skulder med det.

    -Varför tror jag inte det?

    Helt enkelt för att en valuta måste vinna marknadens förtroende. Inte bara inom landet, även utanför landet måste valutan vinna omvärldens förtroende. Det måste alltså finnas tillgångar i form av en livskraftig ekonomi som är i handelsbalans i sin utrikeshandel m.m. Annars blir det bara ett kortvarigt och misslyckat experiment.

    Vad jag gissar är alltså att IMF introducerar en internationell valuta som ges ut av IMF självt. Sannolikt kommer IMF´s och centralbankernas guldreserver att bli värdefulla strategiska tillgångar innan skuldkrisen är överstökad.

    P.S. Jag är inte deltaktig i eller tillhör systemets förespråkare.

  26. intressantanyheter sa:

    Hej Bullion,

    Har inte hunnit skriva så mycket i kommentarerna som jag velat. Men jag är också rädd för att det indirekt är målet med ”The Chicago Plan”, därför skriver jag ofta att detta kan missbrukas av en överstatlighet och att det är extremt viktigt hur detta görs. Dvs, all makt åt staten som Detlev skriver anser jag vara fel risk att vara rädd för, den stora risken är om det går mot överstatlighet såsom IMF/Världsbanken.

    http://intressantanyheter.blog.se/all-makt-at-staten-pengagalenskap-pa-imf-detlev-s-schlichter-financial-sense/

    Från början fick jag dessa funderingar från Jim Rickards som skrev ”Currency Wars”. Där menar han att kampen är mellan SDR och Guld(men med ”viss flexibilitet”) är det som händer just nu. Därför ansåg jag det extra viktigt att förklara the Chicago Plan när den ”lägligt” kom ut för ett tag sedan, för SDR vill jag inte ha. Det gynnar ingen mer än de allra översta i toppen.

    Sedan vet jag inte om du har försökt förklara hur silver/guldsystemet du gärna vill ha skulle fungera, om du har det så har jag nog inte förstått det.(Jag förstår inte hur det naturligt bara skulle bli bra, vad som händer vid stora fyndigheter, att det kan leda till för stark deflation trots att det inte borde det då i teorin penningmängden inte borde spela någon roll, om centralbankerna ska ha hand om guldet och hur mycket de egentligen har etc etc)

    Som jag ser det kan man länka ihop skuldfri valuta med någon form av ”råvarufot” för att stävja vissa politikers vilja att trycka mer. Dessutom ser jag det som bra om räntan återinvesterades till det svenska folket om ”Staten” gav ut lånen direkt till de som ville investera. Denna ränta skulle ju kunna användas till sjukhus, vägar etc. En enkel förklaring som naturligtvis kan utvecklas men jag ser inte ”måstet” med dagens mellanhänder.

    Viktigt inlägg om att IMF kan utnyttja detta.

  27. case sa:

    Bullion.

    Skönt att vi är överens om principen med spadarna. Om man kan använda vad som helst som betalningsmedel borde det ju gå utmärkt att ta ifrån bankerna seignoraget och gå över till skuldfria pengar, lokala valutor och ge alla fysiska och juridiska personer i landet transaktionskonton hos RIX 🙂

    Hmm. Jag gillar inte riktigt det som händer i världen just nu. Om jag tolkar det du säger rätt så har staterna börjat ta över bankerna skulder och betala med nytryckta pengar. Att AP-fonderna tar över bankernas högriskåtaganden ser jag som ett annat sätt att säga samma sak. Möjligen med tillägget att jag blir lite sur eftersom det är min framtida pension som används att betala med. Så man sparkar burken/skulden/risken framåt och uppåt. Mot framtida inflation och mot nationer.

    Att sedan IMF tar över rollen från nationerna som lender of last resort känns inte som någon högoddsare med tanke på hur det ser ut med statsfinanserna i Europa och USA. Men precis som IN tycker jag inte om den tanken. Jag får liksom lust att dra på mig foliehatten när jag hör sån´t. För vad är det som garanterar en valutas värde om inte möjligheten/rätten att beskatta en befolkning? Så IMF inför en världsskatt och utser centralbankerna och deras kompisar regeringarna som indrivare. Välkommen du sköna nya värld… Guldet som säkerhet då? Precis som Lincoln så klokt brukar påpeka är det inte så sannolikt att vi kommer att springa runt och betala med guldpengar utan det blir nog tillbaka till de gamla guldsmederna som hade guldet i kassaskåp, gav ut kvitton vilket blev betalningsmedel, vilket blev grunden för FRB och så vidare. Med skillnaden att vi har EN världsomspännande guldsmed som kontrollerar allt guldet.

    Möjligt att du har rätt Bullion och jag hoppas i så fall att mänskligheten är förståndig nog att stoppa det.

    För egentligen är det så enkelt. Ekonomi betyder hushålla. Vi skall inte tjäna pengarna, pengarna skall tjäna oss, som bytesmedel och sparande av framtida konsumtion. Pengar måste förankras i den verkliga ekonomin och skall inte tillåtas leva sitt eget liv eller styra verkligheten för riktiga människor. Pengar skall inte tvinga oss att konsumera mer och mer av jordens resurser för att mata en exponentiellt växande ränta från en uppsvullen finanssektor. Och systemet måste vara trovärdigt och begripligt för vanliga människor. Dagens system faller på samtliga punkter ovan.

    Bullion, du verkar påläst på hur systemet fungerar, fördelar och brister. Varför inte använda den kunskapen att komma fram till en bra lösning på problemen? Och IN, om du tycker att vi skall gå någon annanstans och diskutera är det bara att säga till.

  28. intressantanyheter sa:

    Hej Case

    Den diskussionen får gärna föras här, det är huvudanledningen till varför bloggen startades egentligen!

  29. Bullion sa:

    Case, kloka funderingar som du bidrar med, du nämner också guld i sammanhanget. Jag ser inte heller någon möjlighet att vi går runt med guldmynt i fickan att betala med. Då finns det andra billigare metaller man kan mynta. Guld är helt enkelt för sällsynt och dyrt. Däremot kan guld bli en framtida uppbackning av ett valutasystem.

    I.N. har ju ställt en rad frågor runt guldet till mig.

    Jag har bara inte haft tid att tänka igenom allt runt detta och skriva ihop en artikel. Men helt kort så tänker jag mig att guld som reservvaluta en dag blir en strategiskt viktig tillgång som ökar i värde gentemot andra finansiella tillgångar. Detta har ju redan pågått i ett decennium vilket är ett tecken på att en jättelik finansbubbla håller på att spricka.

    Finansbubblan är uppblåst av skulder utan att det finns någon större uppbackning av ett reellt värde i banksystemet utöver centralbankernas garanti att ställa upp som sista utvägens långivare. Guld är den enda motvikten i det monetära systemet. Nu när allt hotar att spricka och centralbankerna printar upp sin penningmängd för i fruktlösa försök att få upp tillväxten och rädda finanssystemet från implosion så ökar risken för att fiat-pengar går mot sin död. Det är den risken som guldpriset avspeglar. Just nu är den risken kanske 15% om jag ska gissa lite baserat på nuvarande guldpris. Jag är inte så tvärsäker på att det kommer sluta så illa heller så det jag som tolkar risken till 15%, det är inget jag har läst mig till eller sett någon uträkning på.

    Om vi skulle tänka oss ett scenario att vi hade haft en guldstandard så hade aldrig skulderna kunnat stiga på det sätt som de gjort eftersom centralbankerna då hade varit hämmade av centralbankspengarnas inlösenrätt. Det fungerar eftersom om många ser tecken på att bankernas penningmängd ökar oroväckande mycket, räntorna är för låga och priser inflateras i konsumtionspriser och/eller på finansiella tillgångar så kan marknaden börja kräva inlösen.

    Centralbanken pressas då att höja räntan på pengar för att motverka allmänhetens drift att växla in sina sparade bankpengar till guld istället för att ligga kvar i bankpengar. Om då räntan blir högre så motverkar det en osund skuldutveckling, begynnande prisbubblor punkteras och en för centralbanken hotfull guldhamstring avbryts.

    Alternativt om centralbanken väljer att låta bankerna pumpa upp penningmängden uppbackad av centralbankens printingpress så måste centralbanken revalvera guldpriset och på så sätt matcha det faktum att centralbankens penningmängd växt över sina gränser relativt guldreserven.

    I det läget har guldhamstrarna vunnit en seger och kan gå och hämta ut sin vinst genom att växla bort sitt guld. Bank eller kontantspararna har förlorat som sett sina pengar devalveras vilket inte skulle ses med blida ögon av de som varit lojala och låtit pengarna ligga kvar i bankkonto eller i centralbankspengar.

    Logiken är att när det blir dyrare att låna så ökar sparandet samtidigt som utlåningen d.v.s. skuldtillväxten minskar. Detta ger förvisso en dämpning i ekonomin som åtföljs av en uppgång när det finns gott om banktillgångar att låna ut och räntan sänkts.

    Ett guldreservsystem skulle alltså motverka att prisbildningen och konsumentpriser blir dopade av lånade pengar och marknaden kan räkna med stabil prisutveckling vilket ger bättre intäkts- kostnadskalkyler och ett sundare och stabilare finanssystem. Dessutom skulle man med stabila priser slippa dessa storskaliga affärsmodeller som konkurrerat ut alla små affärsidkare när konsumenterna av prishöjningsskäl och förlorad köpkraft tvingas vända sig till lägst pris för att hålla sin kostnader i balans med sina intäkter. Utöver det skulle inte produktion out-sourcas till billigare lågkostnadsländer.

    Som Ni förstått existerar fortfarande ett finanssystem med utlåning av pengar men nu i ett skuldsystem under kontrollerade former, om Ni förstår vad jag menar?

    En annan avart som skulle försvinna är alla dessa derivat-affärer som skulle minska i omfattning eftersom i ett system som är instabilt behöver marknaden sälja bort sina risker (volatiliteten) i prisbildningen på varor och valutor och de som vill köpa risk gör det mot en förtjänst räknat i pengar. Problemet är bara att man inte har täckning för större förluster vid en systemkrasch. Det var det som sänkte världens största försäkringsbolag AIG efter Lehman-konkursen.

    Om man tänker sig att det finns ett internationellt valutasystem med fasta växelkurser och med guld som ankare så upphör behovet att köpa bort valutakursrisker.

    Det uppstod ju en enorm handel runt detta behov som uppkom på 70-talet då dollar-guld ankaret bröts och dollarn och guldet började flyta fritt mot alla valutor. (Bretton-Woods systemet var grundat på att alla anslutna länder knöt sin valutakurs till dollarn och dollarn i sin tur var knuten till guldet med den fasta växelkursen 35 USD per ounce guld. Alla som ville sades kunna lösa in dollar mot guld. Det gick bra ända tills USA blev ett oljeimporterande land och finansierade krig och välfärd med stats- och handelsunderskott. Efter det stängdes guldfönstret.)

    Idag uppskattas det globala derivatvärdet i finansvärlden till 70 biljoner dollar har jag för mig.

    Eftersom banker har ett vitalt värde för samhällsekonomin borde man separera ut banker med derivatpositioner från banker som har insättningskonton från allmänheten. En derivatkrasch anses nämligen vara det största hotet mot världsekonomin.

    P.S. En internationell guldvaluta skulle skapa en handel mer baserad på byteshandel än en handel baserad på överskott hos vissa länder och underskottsproblem och skuldsättning hos andra länder. Då skulle vi slippa se dessa enorma statsskulder utvecklas till farliga monster.

    D.S. Detta är en rudimentär essä som jag inte ägnat någon djupare tankemöda kring så om Ni hittar luckor i mitt resonemang så får Ni gärna komma med synpunkter.

  30. case sa:

    Bullion,
    Förlåt att det dröjt med svar, har haft det lite körigt i den verkliga världen. Jag har läst dit inlägg och försökt förstå hur du menar. Du skrev i ett tidigare inlägg att det inte finns någon enkel lösning på krisen, jag får intrycket av att du betraktar en ny central guldmyntfot som svaret på våra böner.

    Jag skall försöka bidra med lite (förhoppningsvis) konstruktiv kritik i ämnet.

    Du skriver att guldet ökat i värde mot andra finansiella tillgångar. Det gäller bara om du jämför med dollar eftersom guldpriset sätts i dollar. Man kan lika gärna säga att dollarn förlorat sitt värde. Jag har själv haft lite guld de senaste tre åren och därmed intresserad av prisutvecklingen. I svenska kronor har det varit en usel affär. Visst guldet har gått upp – i dollar, liksom svenska kronan och en del andra valutor, så för alla som inte bor i USA är prisökningen hypotetisk.

    Du skriver att skulderna aldrig kunnat stiga med en guldstandard eftersom centralbankerna hämmas av sin inlösenrätt. Men är det centralbankerna som skriver ut skulderna? Och är det centralbankerna som skapar betalningsmedlen? Nix, det är bankerna, och de kommer inte att ge dig guld utan i bästa fall centralbankspengar (om de kan skaffa fram några) som du sedan får lösa in mot guld hos rixbanken. Rixbanken garanterar inte hela penningmängden utan bara den yttepyttelilla del riktiga pengar den själv gett ut. En populär uppfattning är att 3% av totala penningmängden är riktiga pengar och 97% är skulder så risken för bankruns lär nog kvarstå även om rixbanken backar upp sina 3% med Krügerrand. Jag ser inte skillnaden mot idag.

    Du skriver att det fortfarande existerar ett finanssystem med utlåning av pengar men i ett skuldsystem under kontrollerade former. Men vilken kontroll? Genom att kontrollera guldet kontrollerar man finanssystemet, särskilt om alla världens valutor knyts till guldet. Idag bestäms guldpriset dagligen i London av fem banker; Barcleys, Deutsche Bank, Scotiabank, HSCB och Societe Generale. Läs gärna historien om London Gold Fix. I princip bestäms priset på en fiktiv auktion där ingen deltagare är tvungen att stå för sina bud. Lite som med Libor och se hur bra det gick! (Kuriosa: samtliga fem banker i London Gold fix är också med och sätter Libor) Känns det som att guldet har ett marknadsvärde eller att priset är fixat?

    Världens centralbanker dammsuger världen på guld as we speak, så genom nätverket av centralbanker har BIS god kontroll över rätt mycket guld. IMF har en av de största guldreserverna (http://www.imf.org/external/np/exr/facts/gold.htm läs gärna hur de skaffat sig det). Och så länge vi inte går runt med guldmynt i fickorna kommer vi att ha ett system med guldkvitton, samma princip som startade FRB. Vad hindrar att det händer igen? Litar vi på BIS och IMF?

    Som du skriver hade vi dollarn som guldkvitto och det funkade tills de frestades att trycka mer kvitton än de hade guld. (USA gick istället över till oljemyntfot genom skapandet av petrodollar backat av militär makt) Vi andra fick en hysterisk utveckling av kreditgivning med vidhängande sökande efter säkerheter för att i efterhand motivera ökningen i penningmängden. Så sent som för några år sedan hade vi i världen en bostadsmyntfot. Nu är det väl i stort sett bara Sverige som baserar penningmängden på värdet av radonhus från 70-talet och mörka lägenheter mot gården i innerstan. Resten av världen har lämnat den idén och letar desperat efter nya säkerheter.

    Du skriver att om centralbankerna tvingas revalvera guldpriset har guldhamstrarna vunnit och spararna förlorat. Spekulanterna har vunnit och de som lever i den verkliga ekonomin har förlorat, men genom att de som förlorat förväntas bli sura kommer det aldrig att hända. Det händer redan nu, utan guldstandard, att spekulanter tar vanligt folks sparpengar, varje dag, hela tiden, över hela jorden trots att folk blir sura över det. På vilket sätt skulle ett guldbaserat penningsystem ändra på den saken?

    Du skriver att derivathandeln skulle försvinna eftersom det faktum att allt backas upp av guld är försäkring nog. Nu är väl knappast derivathandelns omfattning i paritet med försäkringsbehovet av finansiella transaktioner över tid. Den är väl avsevärt mycket större än hela världens BNP? Känns överförsäkrat. Jag skulle snarast betrakta det som huvudlöst spel och dobbel på kredit, och att valutor knyts mot guld lär knappast ändra på den saken mer än marginellt. Penningmäklare har sedan urminnes tider alltid hittat kreativa sätt att tjäna pengar på pengar och det lär de fortsätta med så länge vi tillåter det.

    Du skriver att banker har ett vitalt värde för samhällsekonomin. Jag har en starkt avvikande uppfattning i den frågan. Banker som inte har rätt att skapa pengar kan ha ungefär samma värde som andra mäklare och mellanhänder, dvs lätt parasitiskt baserat på ett informationsövertag men knappast vitalt. Banker som får skapa pengar som skuld är direkt samhällsfarliga.

    Du skriver att vi skulle slippa enorma statsskulder och få balans i världshandeln med en guldbaserad valuta. Du tänker att IMF guldsäkrar sin valuta och att den får samma status som dollarn under Bretton Woods. Jag ser inte riktigt kopplingen till statsskulder eller världshandel, men utveckla gärna.

    Jag tycker att det finns några parametrar till att ta hänsyn till när man ersätter dagens koloss på lerfötter till penningsystem. Till exempel den ökande kostnaden för transporter till följd av peak oil, ränta-på-ränta-effekten, den sjunkande produktiviteten i livsmedelsproduktion till följd av klimatförändringar, ökningen av klyftorna mellan rika och fattiga (både grupper och länder), demokratiproblemet med centralisering av penningskapande och finanssektorns storlek i förhållande till produktivt företagande för att ta några exempel. Systemet måste helt enkelt klara krav från en verklighet som ganska hårdhänt knackar på dörren.

    Oavsett hur man väljer att skapa betalningsmedlen kommer det alltid att koka ner till en sak: förtroende.

    Jag har personligen inget förtroende för guld som säkerhet. Det är alldeles för lätt att manipulera om det koncentreras i några få händer. Jag har gjort guldresan och sett hur värdet inte har samband med risknivån i ekonomin. Gång på gång har jag sett hur guldet börjar öka i värde när det skakar i ekonomin, varje gång det händer dumpas guld på marknaden och priset stabiliseras igen. Vem som säljer och köper de stora mängderna är alltid oklart. Värdet på guld kommer inte att öka innan de som kontrollerar stora mängder guld tillåter det att öka.

    Jag har definitivt inte förtroende för banker, centralbanker, överstatliga banker, skuggbanker eller världsbanker. Dagens finanssystem anser jag vara orsaken till den situation vi befinner oss i idag. Jag kan inte se att de bevisat sin duglighet eller sitt värde för samhällsekonomin och att försöka lösa problemet genom justeringar av riskvikter hit eller dit utan att revidera systemet uppfattar jag närmast som ett hån. Det enda bankerna åstadkommit med sitt penningskapande är att kreditfinansiera överkonsumtion och öka klyftorna mellan rika och fattiga.

    Jag har inget förtroende för att det politiska systemet skall lösa några systemfel i ekonomin. Vi har en svag demokrati och en politisk elit som gör som den vill och belönar sig själva och sina kompisar. Fast vi har nog de politiker vi förtjänar.

    Men en sak jag HAR förtroende för är att jag får hjälp av mina grannar när jag behöver det. Gång på gång händer samma sak. När finanssystem kraschar, ekonomin stagnerar, länder ställer in betalningar och befolkningen drabbas av åtstramningspaket så startas det bytesringar, lokala valutor och marknader. När det kör ihop sig tittar människor efter vad de själva kan göra åt sin situation, hjälper varandra och struntar i de stora systemen. Och påfallande ofta är det just de som gör det som klarar krisen bäst och återhämtar sig snabbast. Jag tror att det är där vi hittar kraften och fröet till lösningen på krisen finns.

  31. Bullion sa:

    Tack för de konstruktiva frågorna Case.

    Du undrar hur en guldstandard kan hindra bankerna från att i oförminskad omfattning fortsätta skapa skulder och bankpengar? Som du påpekar utgör ju centralbankernas pengar bara en liten bråkdel av bankernas totala mängd ”pengar”.

    Svaret på den frågan är att under en guldstandard så finns fortfarande bankfinansiering. Men kombinationen av tre villkor tillsammans med en guldstandard kan effektivt begränsa bankernas kreditexpansion och samhällets ekonomiska utveckling utan att långsiktiga risker uppstår.

    Dessa tre villkor finns redan idag men är helt verkningslösa avseende att hålla skuldökningen under kontroll så länge det inte finns en definition på vad en krona, dollar, euro, etc är.

    De tre villkoren är:

    1. Endast en centralbank kan tillverka landets valuta.

    2. Bankerna kan enbart skapa skulder och fordringar på existerande mängd centralbankspengar.

    3. Det som styr mängden bankpengar som bankerna kan skapa är systemet Fractional Reserve Banking och reservkvoten. D.v.s kravet att en viss mängd av inlåningen ska hållas i reserv som centralbankspengar.

    Detta kassakrav i kombination med en guldstandard kan effektivt sätta stopp på bankernas kreditexpansion när taket nåtts.

    Detta eftersom om skulderna slår i taket så måste centralbanken printa upp nya pengar och tillföra dessa till bankernas reserver i samma veva som den köper en del av bankernas tillgångar. Denna avpassning av centralbankens penningmängd i relation till bankernas behov av reserver kan göras i syfte att styra den korta räntan och i förlängningen påverka marknadsräntorna. Idag finns ingen suverän långsiktigt återhållande kraft för att skuldexpansionen ska vara hållbar.

    Det är här som en guldstandard kommer in i bilden. Om centralbanken tillverkar mer valuta än vad det finns i guldreserven så finns ett latent hot att en spekulationsattack tvingar fram en revelvering av guldpriset om det inte finns tillräckligt med guld i reserven.

    Det är den risken som Riksbanken inte vill utmana genom att printa ut mer pengar till bankerna än vad guldreserven tillåter. Antingen måste då räntan höjas eftersom en högre ränta gör det dyrare att låna och spekulera och framkallar en impuls att spara på konto. Görs detta så retirerar guldhamstrarna. I annat fall måste guldpriset revalveras uppåt. Om räntan höjs, suget på att låna pengar dämpats och bättre balans råder mellan inlåning och reserver så kan räntan på lån sänkas och en ny tillväxtfas utvecklas. Detta har en stabiliserande verkan på prisutvecklingen och spekulation lönar sig inte.

    I vårt nuvarande system är FRB satt ur spel eftersom centralbanken slentrianmässigt kan printa upp sin penningmängd och sälja ut centralbanksvaluta mot banktillgångar utan andra konsekvenser än att valutan kan falla gentemot andra valutor om penningpolitiken är slapp. Idag råder ett tillstånd av global tävlan i att hålla i den svagaste valutapolitiken.

    Vad man tittar på är tillståndet i ekonomin, resursutnyttjande, inflation och såna saker. Problemet är bara att inflationen dämpats genom att billig import när jobben exporterats ut till lågkostnadsländerna. Kvar har konsumtion, billiga lån och beskattning av värdetillväxt (aktie- och husbubblor) finansierat ett bedrägligt ohållbart välstånd, om jag ska uttrycka mig lite krasst.

    Beträffande inflation så är det lustigt att tänka sig att Riksbanken har ett inflationsmål. D.v.s många tänker sig att inflation är något naturligt som uppstår av sig självt som banken måste hålla nere.

    -Nej, så är det inte. Tvärtom, det är ett centralbanksmål att pengarna skall bli mindre värda och det görs genom att manipulera och intervenera på räntemarknaden. När var räntemarknaden fri från intervention kan man undra? Är det hundra år sen, eller?

    Problemet är att inflationsmåttet är för begränsat och inte tar med inflationen i finansiella marknader som dopats av billiga avdragsgilla räntor på hus och lägenheter t.ex.

    Vad vi har är alltså ett system som bygger på evig kreditexpansion i förhållande till reserver som med centralbankens försorg aldrig ska sina. Låna ut först och dra in reserverna sen har varit mottot.

    I Sverige är inte kassakravet avskaffat men på 90-talet sattes kravet ner till noll procent eftersom man ansåg att det var ålderdomligt. I stället har man kapitalkravet som tillsammans med styrräntan anses åstadkomma samma penningpolitiska mål, nämligen att manipulera räntan och göra det attraktivt att låna och investera.

    Men det håller ju inte i evighet, när den reala tillväxten slog i taket för några år sen och hela det globala skuldsystemet hotades av total kollaps så återstod inget annat än att centralbankerna printar ut pengar i stora lass.

    Då kan guldet som den ultimata formen av pengar inte göra annat än stiga som en reaktion på en osund utspädning av centralbankens penningmängd som på sikt hotar förtroendet för pengarna.

    Vad jag föreställer mig som ett slutspel är att en förtroendekollaps bryter ut i något valuta-område och obligationsägarna flyr till någon annan valuta. I det läget kan centralbanken inte göra annat än att hyper-inflatera bort skuldberget som köpare av värdepapper. Säkra statsobligationer står ju på topp efter 30 år av fallande inflation som på senare år stigit ytterligare en bit av rädsla för deflation och motviljan mot risker på aktiemarknader plus motviljan till statspapper i PIIGS-länderna.

    Eller så överlever systemet och kommer i balans igen efter ett antal långa och svåra år.

    Sverige har klarat sig bra hitintills under skuldkrisen med ett handelsöverskott och balans i statsutgifterna. Riksbanken har efter finanskrisen -08 dragit tillbaka den nödlikviditet som man då backade upp systemet med. Dessutom har man kunnat hålla en högre ränta än ECB och FED.

    Allt sammantaget ger att de senaste tre årens guldprisuppgångar och den guldinvestering du gjorde för tre år sen har motverkats av att en guldprisökning i euro och dollar noterad i SEK har ätits upp av kronans stärkning. Vi får se hur det fortsätter.

    Betr. guldhandeln så måste ju någon sälja på nuvarande kurs, likväl som någon måste köpa. Är köparna fler än säljarna så stiger priset. Alltså kan en guldmarknad inte vara manipulerad mer än korta stunder. Vad som händer efter manipulationen är intressantare. Guld kan ingen centralbank eller regering trycka på en knapp för att få fram mer av om efterfrågan ökar. Sen så har jag för mig att guldfixen på London Bullion Market består av riktiga köp- och säljbud mellan banker där guldet rent fysiskt byter ägare vid dagens slut. Då har dagens handel summerats och köp- och säljpositioner har nettats ut mot varann. Sen så förflyttas guldet från en förvaringsbox till en annan banks förvaringsbox på ett gemensamt förvaringsställe. Proceduren är densamma som i RIX-systemet men här är det riktigt guld i stället för bankkontotillgångar som flyttas hit och dit.

  32. case sa:

    Bullion,
    ok fattar, men tror inte på det. Jag kommenterar inte teknikaliterna som riskvikter, villkor för FRB, räntor, valutamängder och det andra för som vanligt är det mer förvirrande än klargörande att gräva ner sig i dem.

    Jag tror inte att du och jag kommer att bli överens om att guld fungerar som pistol mot huvudet på trycksugna centralbanker.

    Jag tror inte att det blir någon ordning så länge vi låter de vanliga bankerna skapa betalningsmedlen samt i glatt samförstånd sätta priset på guld och räntor, guldmyntfot eller inte.

    Att London Fix funkar som Rix gör mig inte ett dugg tryggare. Rix-systemet har effekten att det bara är vissa banker som har tillgång till centralbankspengar, alla andra blir tvungna att gå via de Rix-anslutna bankerna. Det blir samma med guldet.

    Titta på Liborgate – crime of the century. London Fix är konstruerat på samma logik. Enough said.

    Och till sist, kan du verifiera att det går runt vaktmästare med pirror och flyttar guldet mellan de fem bankernas kassavalv vid dagens slut? Och hur vet bankens kunder att det verkligen finns guld där? Vet du till exempel var Sveriges guldreserv finns rent fysiskt? Vill vi ha värdet motsvarande alla världens valutor i kassavalv i City of London, kontrollerat av Barcleys, Deutsche Bank, Scotiabank, HSCB och Societe Generale?

    Nä du, mej övertygar du inte.

  33. Bullion sa:

    Case, frågan jag besvarade var hur en guldstandard begränsar bankernas utlåning. Du skriver att du fattar, men inte tror på det. Vad är det du inte tror på? Att marknaden inte vill växla pengar till guld om bankerna tillverkar mer lån än guldreserven tillåter, eller?

    Betr. att bankerna sätter priset på guld och inte tillåter några ökningar motsägs ju starkt av att guldpriset räknat i dollar har stigit varje år i tio år nu. Från 280 till 1720 dollar per oz. I kronor var guldpriset fram till 2002 i många år under hundra kronor grammet ca 80-90 kr. Sen dess har det stigit till ca 370 kr idag. Guld är en portföljförsäkring mot risker i övriga tillgångar.
    Riksbanken har efter sina guldutförsäljningar ca 128 ton kvar
    128 ton * 90.000 kr = 11,5 miljarder kr.
    128 ton * 37.000 kr = 47,3 miljarder kr.

    Detta är alltså en värdeökning på ca 36 miljarder kronor och visar på vilken betydelse guldet haft under senare år. Som jämförelse på vad 47 miljarder kronor betyder för Riksbanken så kan man sätta detta värde i relation till hur stort eget kapital Riksbanken hade vid sin senaste redovisning av balansräkningen.

    Eget kapital – 63,2 miljarder kr

    Prisfixen på LBMA går till så att köp- och säljorders läggs av kundklienter till medlemmarna. Medlemmarna räknar sen fram ett netto-intresse som de presenterar till sina representanter i pricefixing-mötet. Guldpriset justeras sen upp och ner tills efterfrågan och utbud har matchats ihop. Då spikas priset och handlarna gör affärerna till det priset. Transparensen i fixingen ombesörjs av att motparter som lagt orders kan få information om pris och orderintresse och kan baserat på detta dra tillbaka sin order, öka eller minska den allteftersom priset går upp eller ner.

    http://www.lbma.org.uk/pages/?page_id=52&title=statistics_faqs

    ”Orders are placed by clients in dealing rooms of members of the Fixing who net all orders before communicating that net interest to their representative at the Fixing. The gold price is then adjusted up and down until demand and supply is matched at which point the price is declared ”Fixed” and all business is conducted on the basis of that Fixing Price. Transparency at the Fixing is served by the fact that counterparties may be kept advised of price changes, together with the level of interest, while the Fixing is in progress and may cancel, increase or decrease their interest dependent on this information. For more information on the Gold fixings please refer to the website of the London Gold Fixing Company at” http://www.goldfixing.com/

  34. intressantanyheter sa:

    Men om kejsaren är naken då?

    http://www.zerohedge.com/contributed/2012-11-04/emperor-has-no-gold

    http://www.svd.se/naringsliv/branscher/energi-och-ravaror/det-tyska-kravet-hamta-hem-vart-guld_7660276.svd

    Finns även en artikel från ZH om att Tyskland medvetet har fått guld med sämre kvalitet efter andra världskriget. Så kunnig som du är inom detta så vet du naturligtvis om alla konstigheter förknippade med guld.

    Jag har följt guldhandeln väldigt noggrant och den beter sig mycket underligt och det har varit förvånansvärt lätt att veta när dumpningar av priset kommer ”som på beställning”. Och det händer nästan alltid under Londons öppettider.

    http://finansiellainsikter.com/2012/07/19/80-sannolikhet-ar-bevis-pa-manipulation/

    Tillfällighet? Enligt dig kanske, men jag är inte lika övertygad efter Liborgate. Sedan kan man också säga att man mycket väl kan ha gått back på guldet det senaste året eller om man köpt vid fel tider osv, men det är väl inte så viktigt i det stora hela.

    Problemet är nog fortfarande transparensen, trots att du menar att den är ok så finns det massor av underliga saker i denna handel. Och att det skulle hindra stater att printa stämmer ju inte. Vill de printa så görs det. Vietnamkriget är ett typexempel. Man bara går ifrån guldstandarden när det behövs så är vi tillbaks på ruta 1. Problemet är som Michael Kumhof skriver i The Chicago Plan; Krigen i sig(dvs människors dumhet), och inte vad som backar upp en valuta eller ej.

    Tack för all info om guldfixeringen.

  35. case sa:

    Bullion,
    jag kan följa och förstå ditt resonemang utifrån ett teoretiskt förhållningssätt. Men jag tycker det finns för mycket som motsäger att den fungerar i verkligheten. Jag gissar att din invändning blir att systemet är FÖR reglerat, att marknaden inte är TILLRÄCKLIGT fri än. Men vi har olika utgångspunkter i grundfrågan. Du menar att den fria marknaden kommer att lösa problemen automatiskt bara det finns guld att värdera allt mot. Jag tycker inte att den fria markaden (särskilt inte finansmarknaden) har bevisat sin duglighet.
    Det är härligt att riksbankens egna kapital vuxit så fint tack vare att guldet ökat även i SEK. Hur mycket har börsen ökat sedan 2002 jämfört med guldet? Hur mycket har en normalsunkig tvåa på Katarina Bangata ökat under samma period jämfört med guldet? Och hur förhåller sig riksbankens egna kapital jämfört med de fem affärsbankerna som är powerusers i Rix?
    Jag tror att jag är mer överens med IN i den här frågan.

  36. Bullion sa:

    Case, det som inte visat sig fungera är när staten ser sig tvungen att spendera mer än den får in via beskattningen av ekonomin, detta hände i samband med krigsutbrottet 1914.

    Underskottsfinansiering via skuld innebär att penningmängden tillåts öka långt över vad guldstandarden tillåter. För att inte centralbankens guldreserv skulle tömmas så suspenderades allmänhetens inlösenrätt och alla gamla pengar som skapats som en skuldsedel mot guldreserven blev fiat-valuta.

    Betr. om skuldkrisen är den fria marknaden eller statens fel så tänk efter lite; Bankerna och staten sitter i samma båt.

    Staten har satt reglerna så att bankerna tvingas finansiera statens underskott och lån. Centralbankerna kräver ju t.ex av bankerna att de ska sätta statspapper i pant för att få låna av centralbanken.

    Räntan styrs i syfte att skapa ekonomisk tillväxt och skatteintäkter åt staten. Bankernas utlåning håller igång samhällsmotorn. Men det finns en stor risk med detta som jag skrivit om här tidigare, nämligen att riskvikten och därmed kapitalkravet för att en bank ska köpa en statsobligation är noll. Detta innebär att banken kan köpa hur mycket som helst skuld av staten finansierade av inlånade pengar. Men vad händer när en stats skuldberg är så stort att alla inser att staten inte kan betala och att det inte finns någon utväg.

    I det läget sitter bankerna löst till och den enda som kan rädda både stat och banksystem är centralbankens printingpress.

    Det finns en blog-artikel skriven av Cervenka som jag tycker är läsvärd i det här sammanhanget även om den inte nämner lösningen som centralbankerna håller uppe systemet med nu:

    Djävulens förbund starkare än någonsin

    http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2012/11/26/djavulens-forbund-starkare-an-nagonsin/

    En annan artikel som jag hämtat följade citat från kan vara upplysande men även den nämner inte lösningen kallad LTRO som centralbanken ECB hejdade förra årets närapå sammanbrott med:

    ”Staten har alltså skapat en konstlad efterfrågan på sina obligationer, vilket gjort det billigare för dem att låna och lättare för regeringar att finansiera sin politik.

    I de nya kapitalreglerna för banker, Basel III på finansfikonspråk, som är tänkta att tämja bankernas spekulation, klassas alla statspapper som helt riskfria. Att låna ut till en stat anses så säkert att det inte kräver någon kapitalbuffert alls, något som gett bankerna skäl att köpa på sig ännu fler obligationer. Som av en händelse lanseras reglerna när staterna har större behov än någonsin av att låna.

    Problemet är förstås att det är en bluff. Städjobbet efter den senaste bankkraschen blev ju som bekant så dyr att den gjort flera länder konkursmässiga.

    EU-länderna har inte råd att hjälpa sina banker en gång till, de är fullt upptagna med att försöka hitta någon eller något som kan rädda dem själva. Kvar sitter snopna banker med sina enorma lager statsobligationer som inte var den trygga livförsäkring de trodde, utan snarare en plastkasse med osäkrade handgranater. Det oheliga förbundet mellan stat och kapital föder inte längre två vinnare utan två förlorare.”

    Hursom helst, en återgång till guldstandarden efter krigsslutet blev mycket svår. En kredit-boom i USA slutade 1929 i en krasch. 1933 beslutade USA att förbjuda innehav av monetärt guld och allt guld samlades in till kursen 20,67 dollar per oz. 1934 devalverades dollarn till 35 dollar per oz och USA förband sig till att köpa till den kursen. Vid slutet av WWII grundades ett nytt monetärt samarbete med Bretton-Woods samarbetet. Detta upphörde 1970 då USA´s guldreserv under 60-talet minskat med mer än hälften och USA-regeringens skulder ökat från 10 ggr guldreserven till 100 ggr värdet av guldreserven. Kraven på guldinlösen från Frankrike slutade med att länken mellan dollarn och guldet sågades och guldet flöt fritt.

    Detta är kärnan till skuldproblemet. Efter att Dollar-guldstandarden upplösts så är det fritt fram att

  37. case sa:

    ”Staten har satt reglerna så att bankerna tvingas finansiera statens underskott och lån. Centralbankerna kräver ju t.ex av bankerna att de ska sätta statspapper i pant för att få låna av centralbanken.”
    Som jag trodde. Där kom standardinvändningen att marknaden inte är fri och därför inte fungerar.
    Jag släpper den här tråden nu. Tack för debatten!

  38. Peter Grafström sa:

    Det angivna syfte med texterna ovan är att förklara banksystemets sätt att arbeta. De nämner fractional reserve banking men anger inte kvantitativt hur det ser ut och jämför heller inte olika länder.
    När det gäller Usas system är följande av intresse att känna till för vanligt folk.
    De affärsbanker(merchant and investment-banks) som har den verkliga makten och privilegierna lånar ut sk fiat money till ett belopp som överstiger bankens inlåning med den faktor som bestäms av fractional reserve andelen(här kallad fr).
    Exempel fr 10%. Då kan banken utan täckning låna ut 9 ggr inlåningen mot ränta.
    Exempel inlåningsränta 1%
    Utlåningsränta 6%
    Då blir bankens realränta 9×6%-1%=53%
    Detta har jag inte missförstått utan så priviligierade är vissa banker i Usa
    Det är den sortens info som vanligt folk behöver känna till (liksom politiker)
    Frågan är nu hur fr ser ut i verkligheten
    Nyligen läste jag att de som kontrollerar fed hade fr mindre än 2%(!)
    Tysklands motsvarighet hade ca 3% Frankrikes hade ca 4%
    Jag vet inte om jag missförstått dessa sistnämnda siffror men om vi gör om beräkningen med dessa nya siffror erhålls att en av de priviligierade bankernas realränta på insättningar i dessa tre fall blir Usa >49×6%-1=293% Tyskland 33×6-1%=197% Frankrike 25×6-1%=149% Det låter ju helt vansinnigt men även siffran 53% som anges ovan låter extrem och i det fallet vet jag att det stämmer förutsatt att fr är 10%. I fallet med de andra sifferuppgifterna är jag inte säker på hur de definieras, därför är jag öppen för att bli rättad i det fallet.
    I alla resonemang ovan när de pratar om guldreserver etc får de det här och var att låta som om det inte vore nödvändigt att förklara hur det är med fr i klara siffror.
    En tydlig och klar jämförelse mellan de banker som har en gynnad ställning visavi fed boe fcb och sveriges system är av intresse med tydliga och typiska KVANTITATIVA uppgifter.
    Om ekonomer förstår sitt ämne och vill informera så begriper jag inte att det skall vara så svårt att vara tydlig.

  39. Billy sa:

    Vow vilken intressant tråd! Stort tack alla som medverkar i diskussionen!
    Speciellt tack vill jag ge till Bullion som förklarar på ett ypperligt sätt hur dessa komplexa frågor hänger ihop. Det är en fröjd att hitta en som är kunnig i frågorna. Jag är inte på samma nivå (trots mycket studerande), men jag försöker förstå, och håller med i det mesta som du skriver.

    Tack vare Internet och folk som vill dela med sig av sin kunskap finns det en chans att få ett hum. Jag är som ni förstått väldigt tacksam för detta.
    Att påstå att marknaden skulle vara fri förstår jag inte hur man kan göra med tanke på Riksbankens ständiga intervenerande (räntesättningar, köp av obligationer mm). Statens bankgarantier, subventionerade hit och dit, lånetak osv.

    Mycket av det som idag är möjligt skulle enligt min mening inte accepteras om det sköttes av den fria marknaden. En bank skulle vara som vilket annat företag som helst i en fri konkurrensutsatt marknad.

    Det är staten och politikerna som (uppenbarligen) inte begriper bättre och som har skapat dessa villkor. Allt i någon slags uttalat försök att skapa stabilitet. Men det har blivit tvärtom. För att inte tala om folket som röstat dit politikerna. En smula okunskap tillsammans med socialism i toppen av pyramiden har gjort allting skevt. Sen försöker man reglera än mer och mer.. som att det vore lösningen.. Att ge dessa ”stollar” styråran till ett nytt penningsystem tror jag inte alls på!

    Hade det varit en fri marknad skulle missköta banker få gå i konkurs. Man skulle inte belöna dumhet osv.

    Det enda som liknar kapitalism är den marknadsekonomi som råder längre ner i pyramiden, någonstans där vi vanliga byter varor och tjänster med varandra. Det som Staten och Riksbanken håller på med är planekonomi om ni frågar mig. Nu sitter man i samma båt som bankerna, man skulle aldrig låtit det gå så här om man begripit vad det skulle få för konsekvenser. Quick fixes och sparka tunnan framför sig är melodin. Att det sen är högst bedrägligt och moraliskt felaktigt det dom håller på med hoppas man att ingen märker.

    För mig är de enda rättvisa ”ärliga” pengar. Guld och silver (uppbackning av något slag). Detta kan inte politiker och centralbanker skapa hipp som happ. Därför vill dom såklart inte ha detta. Dvs man vill kunna fortsätta med gömda ”skatter” och stjäla som man gör idag via mål om vissa procent inflation etc. Riktiga pengar är det enda som politiker och andra klåfingriga personer har svårt att mixtra med. Jo, jag vet att man kommer försöka mixtra med detta också. Men bedrägeri kan beivras, förutsatt att man har vettiga lagar och ett fungerade rättssystem. Allt detta bygger såklart på att man har en medvetet och upplyst befolkning.
    Om man skulle hitta en stor guld- eller silverfyndighet, som skulle spä ut guldmängden så må det vara fallet (det är lika för alla). Jag tar mycket hellre ett sådant system än dagens korrupta fördelningspolitik.

    Tack återigen för en mycken intressant läsning.

Kommentering stängd.